Tomas gjorde mig uppmärksam på artikeln i GP och jag är föga förvånad. Det gick ju bra för mig som köpare till grannarnas lägenhet men liksom en gång i tiden när radhuset i Lindome skulle säljas under dåvarande finanskris hamnar man sedan själv i samma sits.

Att få min såld är ju en förutsättning för att kunna köpa den andra och lade in en klausul för att kunna häva köpet. Nu börjar tiden rinna ut och jag ser ut att behöva nyttja den paragrafen. Tråkigt absolut, nästan mest för Lilltjejen som sett fram emot det så mycket, men jag själv har haft ett litet ytte-pytte gnag i magen beroende på vilket slutpris jag skulle få. Skulle det nu eventuellt bli minimigränsen vi satt så känns det som det ändå blir lite väl mycket pengar att lägga på boendet. Är det verkligen värt det? Vi har det ju faktiskt bra där vi är. Behöver vi verkligen två rum till? Nej, det gör vi faktiskt inte.

Jag bollar med kollegor och letar anledningar som motiverar köpet men kommer inte fram till mycket mer än något fluffigt om "investering" där det väl är bättre ju större lägenhet man har den dagen man sedan ska sälja. Plus den än mer säg fåniga önskan att ha en egen entré med liten plätt att pynta vid högtider! Jag vet, "inte alltid så genomtänkt", det är jag det. 

Men därför känner jag ingen större sorg om detta inte skulle bli av och det är ju skönt på ett sätt. Känns mest jobbigt för de jag köpte av som då måste försöka få sin såld igen i ett nu än tuffare läge med det höjda amorteringskravet samt kortare tid.

En annan aspekt som faktiskt fick mig att vackla i beslutet var den eventuellt nya grannen som visar sig vara extremt rädd för katter. När hon messar mig och hoppas att jag ska göra mitt yttersta för att säkerställa en bra grannsämja känns det inte direkt lovande.

Grejen är bara att de dom bor där nu som jag köper av också har katt, bara en visserligen men ändå och de hävdar att det aldrig varit några problem. De ville ju förstås sälja så vad ska de säga... Messade vidare med grannen och den initiala tonen mjuknade lite som jag uppfattade så det kändes något lugnare ändå. Jag var ju rädd att hon skulle vara en sådan som skulle kunna sparka eller skada katterna men hon verkar vara rent så rädd att hon inte ens skulle våga komma nära. Blir det nu ett fullföljande av köpet går jag dit och pratar med henne, det är ju alltid det bästa, och jobba första tiden med att försöka få mina tre att förstå att hålla sig borta från deras tomt. Om grannen också bara vågar markera med vattenspruta och skarp röst alternativt klappar i händerna så fattar de snabbt.

Nåväl, nu får vi ju närmaste dagarna se om det ens blir av över huvudtaget. Fick två skambud av en och hans kompis som sade sig skulle bjuda över vid ett icke godkänt bud men ändå inte gå ivägen för kompisen(?!) ville se på en annan lägenhet idag och känns inte längre så aktuell. Kvinnan med tre barn skulle räkna igen och återkomma vilket inte heller känns så troligt och grannen under mig vågar nog inte just med tanke på försäljningsläget. Onekligen köparens marknad nu såvida man inte måste sälja själv.

Tycker reklamen är kul där ett yngre par är på visning i en luxuös lägenhet, helt solklart utanför deras nivå.

    "Alltså, vad gör vi här? Den här måste ju kosta typ 20 miljoner!" Säger flickvännen.

    "Jaa, jo" svarar killen osäkert. "Men det är ju köparens marknad nu"

Jag är väl inte riktigt på den nivån men onekligen en viss igenkänningsfaktor, haha!

Det blev en bra dag igår med den kyliga joggingrundan under Lilltjejens gymnastik. Därefter tog vi med Isabella och åkte till Vattenpalatset i Lerum. Det var kölapp för att komma in men gick rätt snabbt ändå och väl inne var det inte alls så illa. Jag läste bok och marinerades av den klormättade och fuktiga värmen medan tjejerna förvandlade sig till russin. Avslutade med filmmys i soffan och läsning i sängen. Intresset för Harry Potter börjar avta något och hon väljer nu gärna andra böcker. HP kan nog börja vara lite för svåra för henne så får kanske vänta något år innan vi fortsätter.

Idag blir det premiär för Lilltjejen att testa taekwon-do vilket ska bli spännande. Nojjiga morsan vill att hennes Lilltjej ska kunna försvara sig, så hoppas detta eller någon annan form av kampsport kan tilltala henne.