Gjorde dem riktigt små, så där som de väl ska vara för att uppfylla kriteriet "småkakor" och man bara kan äta hur många som helst som utsökta små munsbitar.

Två dagars utbildning avslutade arbetsveckan med mål att jag ska bli certifierad Scrum master. Två dagar av nästintill konstant småätande i form av för- och eftermiddagsfika samt en godisskål som aldrig tilläts bli mer än halvtom bottnade för ett konstant högt blodsocker och rejält illamående efter sista dagens fika - en rejäl bit snickersliknande kaka. Urk. Att jag dessutom slukat minst ett dussin syltkakor på samma tid gör saken definitivt inte bättre. Diabetes nästa.

Rätt ok utbildning men inser att jag som gammal pedagog inte kan låta bli att analysera lärarens upplägg och presentation av innehållet. Jag sitter där och tycker till om hur det eller det kunnat presenteras istället för att jag själv skulle förstå begrepp och sammanhang lättare. Praktiska övningar är ofta underskattade och till detta ämne hade mycket mer kunnat illustreras genom just sådana. Varför inte simulera ett sprint planning möte med rollspel till exempel? Backlog refinement, eller varför inte en hel sprint cykel? 

Kände att jag fick en komponent av den helhet som vi står inför på jobbet. Som kursledaren sade hade jag behövt en kombo av tre olika utbildningar. Denna, SAFe och en till jag inte minns. 

På säljfronten är det tre-fyra intresserade där någon ska till banken till veckan, en annan väntar på svar därifrån, en avvaktar de övriga och någon ytterligare som inte kunde vid de officiella visningstillfällena ska få en egen visning på måndag. Kommer inte att idas skala av lika mycket igen vilket mäklaren är förberedd på. Inbillar mig att en potentiell köpare faktiskt kan se förbi eventuella bevis på att någon faktiskt bor där men kommer för den delen inte låta smutskläderna drapera stolarna eller tandkrämskluttarna paradera i handfatet.

Kan inte annat än tro och hoppas på att jag innan nästa veckas avslut vet huruvida jag faktiskt kommer att kunna fullfölja mitt köp eller inte.