Paketerad
En, två, tre ligger de där kloss intill och omöjliggör rörelse i någon form. Mina pälsansikten, mina finisar!
Vädret ser fortsatt grått ut genom persiennerna. Vete tusan om jag vågar ge mig ut med golfklubborna idag. I fredags klarnade det upp medan jag avverkade drygt åtta kilometer så fick ett infall och bjöd upp mina team till terassen för spontant fredagsfika.
Av någon anledning spred sig inbjudan till några av de andra teamen på plats så det kom betydligt fler men fikabrödet verkade räcka ändå, phu!
Jag fick ihop Winterfell i alla fall för en gruppbild, alla som hittills är onsite och jag är rätt nöjd att nästan ha lärt mig allas namn. Smurfarna som endast är fyra har två på semester så siktar på gruppbild med dem till veckan.
Senare i höst kommer ytterligare utvecklare och testare som tills dess jobbar från Indien, så ja, vi är alldeles för många för ett Scrumteam. I brist på Scrum masters måste vi helt enkelt få det att funka på bästa Scrum-aktiga sätt vi kan. Räknar
man med antalet som jobbar med operations är vi ännu fler så att dela till tre devopsteam hade nog varit ännu bättre. Nåväl, jag tycker det ändå hittills gått riktigt bra. Alla är nya, för varandra, i Sverige, på detta uppdrag och många för den agila
arbetsformen men de är öppna och väldigt ambitiösa och ödmjuka. Våra möten där resten av teamet är med via Skype är inte optimalt men funkat hyggligt. Har ju inte mycket val precis än att göra det bästa av förutsättningarna.
Att de fått komma igång i lugn och ro medan resten av företaget varit på semester har varit bra så blir intressant att se hur det kommer gå när alla är tillbaka och kraven kommer stormande. Mjukstarten är över!
Ibland hade det varit skönt att bara vara ett pälsansikte...!
Kommentarer
Trackback