Vi hann ta så gott som alla kartonger innan grabbarna kom för att ta det stora. När alla var på plats fann jag mig i en stressad känsla och närapå ångest. Allt gick så fort och jag tappade kontrollen, jag som alltid fått hantera själv i det tempo jag själv förfogat och behärskat hade plötsligt - för mig en massa människor där för att hjälpa mig! Oförberedd fann jag mig stående på sidan av, ombedd att dirigera medan grabbarna monterade ner, bar, och monterade upp. Det tog ett tag innan den jobbiga känslan gick över till fullskalig lättnad över att just kunna minska på ansvaret och acceptera den hjälp jag så förutsättningslöst hade lyckan att motta. 

Plutten och Bror fick åka bur till sitt nya hem medan Brorsan följde mig i hasorna och tydligt skeptisk fick motas över tröskeln. Plutten som inte varit ute mycket installerade sig snabbt medan Gråbröderna undrade vad som var så välbekant men ändå så fel.

När det största och mesta var avklarat, Lilltjejen på kalas och jag ensam igen återstod endast sådant som skulle avyttras samt få ting jag kunde ta själv i min bil. Röjde i köket och sovrum till klockan passerat midnatt och fötterna värkte så det kändes ända upp till knäna. Det är golvkallt nu när man inte har någon våning under som värmer.

Morgonen efter släppte jag ut Gråbröderna och när jag senare återvände till gamla hängde de inte oväntat på balkongen för att rusa in när jag öppnade. Tänkte de behövde se de tomma rummen innan jag motade ut dem. Detta fick upprepas några gånger och de lär bergis hänga på balkongen även efter den nya flyttat in, vilket hon är beredd på och inte har några problem med, kattvän också hon.

Tömde det sista under söndagen och fick en bilfull till återvinningscentralen. Konstaterat att jag behöver mer förvaring för kläder, hur nu det kan vara möjligt för en modeagnostiker som mig. Fast å andra sidan är det inte svårt att skaffa sig femtioelva uppsättningar myskläder.