Tillbringade dock tisdagen i feber av vad jag misstänker Lilltjejens 24-timmars dust. Konstig känsla att ligga ute i supervärme och pool med feber, såpass att man inte riktigt fattade om det faktiskt var det eller inte. Väl till kvällen och natten var det dock inga tveksamheter då mitt typiska armviftande och monotona kroppsrörelser inföll - till Christers förskräckelse. Får inte alla värk i kroppen när de har feber - som lindras av rörelse...? 

Enkla dagar, sköna dagar, så som det ska vara tycker jag. Ingen särskild agenda eller måsten, förutom en sak.

Just det - golf! Har man sin lägenhet där i princip de enda alternativen är sol, bad och golf och jag dessutom jobbat mig till gröna kortet med detta i åtanke - så ska det också spelas. Bara närområdet har över tio banor! På grund av värmen och min sjukdipp drog vi oss för att boka något men ett spel skulle banne mig bli av. Vad vi dock kom att veta var att många banor krävde ett handicap på minst 25-28 och bara av att se på banorna längs vägen i Quinta var de oroväckande smala och kloss intill de luxuösa villor som området kännetecknas av. Lite pinsamt att placera en boll genom en av deras fönster eller någons Lexus.

Det fick bli Vila Sol som hade deal med golfbil vilket kändes klokt - och hcp gräns på 36. Visst blev det varmt men mycket lättare än vi ändå trott och banan var kanonfin - med svanar i ett vattenhinder! Vem vill råka träffa en svan liksom? Rundan gick rätt hyggligt för oss båda och förvånade mig själv med att bara slå bort en enda boll.

Avslutar med lite matporr som också brukar höra till semesteralbumen. Jupps, en avsmakningsmeny bjöd på ostron - och en tortellini med koriandersås som jag hann stoppa innan hon hann hälla på. Phu! Och nej, ostronet smakade inte ett dugg bättre än senaste och första gången jag så katastrofalt introducerades för otäckheterna. Snacka om obegriplig och hajpad bara-för-att-"rätt". Resten var riktiga smakupplevelser i mestadels fisk- och skaldjurs genren. Mysigt med två bra restauranger alldeles utanför lägenheten.