Min syster är en sådan där som har den beundransvärda förmågan att skapa trivsel och hemtrevnad omkring sig. Där jag på sin höjd lägger fram en duk och ett ljus på bordet har hon blommor, små detaljer, väl valda prydnader, gardiner och tja, trevligt helt enkelt. Deras uteplats på framsidan är så himla mysig med ett äppelträd som vuxit till att skärma in hela ytan. Beroende på säsong är det ljus, fjädrar eller andra trivselhöjande grejer däri.

Efter frukost drog vi in till centrum och Gamla Stan för lite flanerande och lunch. Och nej, köpte varken coola huvudbonader eller systerliga klädesplagg! Som vanligt såg jag ut som Tootsie...

Ett ombyte senare var vi redo för våra respektive destinationer. En ville kolla på kvartsfinal på Tele2 arena och den andra ville tajma in Da Buzz på Zinkensdamms IP där Stockholmarnas "Vi som älskar 90-talet" ägde rum. När engelsmännen kickat ut oss med 0-2 anslöt den ena i lagom tid för att hinna köa till en food truck och fylla på inför Haddaway och Dr Alban.

Känslan i kroppen får sammanfatta upplevelsen. Fötterna värker infernaliskt, benen nästan lika illa, kläderna hänger svettfuktiga över hotellrummets ena fåtölj och det surrar i öronen. Summa summarum helt jäkla fantastiskt! Då E-Type hade skärpt till sig till detta år och levererade så som man mindes från tonåren på Pite dansar och ler där på, tja, 90-talet, så var stämningen på topp. Alexia var förvånansvärt bra, Leila K hade inte behövt närvara med sitt mimande, vi öste till Electric ändå. Scooter körde några låtar jag inte kände igen, men de flesta ren nostalgi och ett jäkla tryck. Svettades som en gris i Sahara och hoppade fötterna blå. Så. Jäkla. Roligt! Fattar bara inte hur de kunde sätta Da Buzz med sin låtrepertoar så tidigt och Emilia kändes bara malplacerad. 

Svetten bortduschad, den trötta lekamen mellan de lena lakanen. Blir hyfsat tidig avfärd imorgon för mitt pass i Frölunda. Bra dag, bra helg!