Nästan en vecka med syster Ninas familj har fyllt dagarna och lämnat bloggande därhän. Hoppas och tror min Lilltjej har fått några fina minnen av denna sommarens veckor med mig, två intensiva veckor som snart är till sin ände.

Minnen jag tar med mig:

- Den avslappnade känslan och mysighetsfaktorn från campingen i Skara

- Min systers skrik i Lisebergsbanan och Balder som fick mig att skratta mer än jag gjort sedan jag inte kan minnas.

- Den ambivalenta njutningen av att glida fram i en kajak bland de västkustska kobbarna och obehaget av den påträngande havsbottnen.

- Glädjen hos min Lilltjej tillsammans med sina kusiner, från timmar av bad till huvudena tätt ihop över någons iPad.

- Känslan av faktisk semester och att bara vara i ett tryggt och avslappnat sällskap. 

- Fixande av mat tillsammans och gnabbande över brädspel sedan avkommorna till slut somnat. 

- Min fantastiska Lilltjej. Hennes vackra bruna ögon som oftast glittrar av den där oförfalskade och oskyldiga livsglädjen. Att stryka de silkeslena kinderna och betrakta hela hennes lilla gulliga ansikte medan hon sover. Förundras över vad hon är och den hon är. Min Lilltjej. Min älskade unge.