Dagens skrivpuff:

        "Nananananaaa-na" Skrattar hon och visar upp sin stora glugg där framtänderna en gång satt, nu magiskt förvandlade till tiokronor av den mystiska tandfen. 

        "Jag vann ige-en, jag vann och du förlorade" Sjunger hon och gör de karaktärisktiska viftande fingrarna vid öronen. Jag försöker att inte himla med ögonen och säger ett glatt grattis och tackar för god match, så som jag försöker pränta in att en god förlorare uppträder. Nu behöver man tydligen bara tillse en god vinnare också.

         "Tack" Skiner hon, min selektivt väluppfostrade unge. "Igen!" Hon börjar redan ställa tilllbaka spelbrickor och kort till ett nytt parti. Jag sneglar på den stora klockan på väggen. Hon ser min blick men innan hon hinner protestera går jag med på en omgång till varpå hon lyser upp igen.

          "Man vad har jag sagt om att vara hånfull Olivia?" Säger jag medan jag blandar korten. Det av fadern ärvda vitblonda håret faller fram när hon slokar lite av mina ord. "Vill man spela med någon som säger och gör så där? Tycker du det är roligt när dina kompisar gör så?" Korten smäller mellan mina händer medan jag ser medvetet milt på henne där på andra sidan furubordet. Visst måste man få glädjas åt att vinna men tråkföräldrarnas eviga kamp att lära sina barn balans och empati får aldrig ta paus. Min ögonsten mitt emot mumlar något med den ton som jag vid detta laget vet har blivit signum när morsan upplevs tjatig. Bara att vänja sig - för oss båda. Våra blickar möts och leendet bryter fram när jag utbrister. "Nu kör vi!"