Vanligtvis är det Spotify eller combat-musik som körs i bilen. Erinrade mig att det också fanns prat-radio och bytte. Hamnade framför "Fråga vad du vill" i P3 där dagens frågemottagare var en man som förlorat sin familj, fru och två barn i tsunamin 2004. Det första som slog mig var programledaren. Hon lät som hon vore femton och introducerade honom som om det var feelgood som skulle avhandlas. Röstläge, meningsbyggnad och betoningar fick det att låta som det var spännande byskvaller eller liknande. Lyssnarna uppmanades att messa in sina frågor och jag kunde bara undra: Vad sjutton kan man vilja fråga någon som förlorat hela sin familj? Jag verkade inte vara den enda som resonerade på samma sätt då frågorna verkade utebli och programfröken själv kom med det man av första intrycket bara väntat sig. Vad åt ni till frukost? Vad tänkte du när vattnet träffade dig? Hur kändes det, liksom i kroppen? Hur kände du när du tänkte att de knappast överlevt?