Tipsades av Peder om så kallad kinatejp och sätt att applicera den för att stabilisera knät. Tänkte att väl inte kunde skada, köpte på vägen och kollade lite youtube innan jag testade. Kände inte av knäna - på hela loppet! Inte nu efteråt heller, helt otroligt! Jag är helt såld, heja kinatejp!
Det soliga vädret renderade därefter lite intressanta sollinjer men vad gör det? Var inställd på att linka mig igenom halva loppet men nu kunde jag faktiskt jogga (första halvan) och lufsa (sista) hela vägen. Så. Jäkla. Nöjd. Tredje året och synnerligen jämna tider, i år med 2.12, till och med min bästa om jag inte missminner mig - när jag var sämst förberedd! Man är ju lite sugen på att försöka komma under tvåtimmarsstrecket nästa gång.
Det är så himla roligt, att vara en del av alla som deltar. Hela spektrat av människor unga som gamla. Man springer om, man blir omsprungen, passerar dånande hårdrocksband och dragspelsklubbar. Dagen började oroväckande varmt, men till vår start gick solen i moln, stannade där och temperaturen sjönk till perfekta löpargrader. En ganska rejäl vind bidrog också till att svalka av medan skyddade passager blev bastuliknande - få som tur var.
I målfållan slussas man snabbt vidare, böjer sig stelt ned och drar av det blodiga kardborrebandet till chipet. Kände det skava så där lite smått hela loppet och såg att jag inte var den enda som skulle haft längre strumpor. Förutom den grymt tillfredsställande medaljen fick jag en gigantisk banan. Obscent stor.
Imponeras som vanligt av det logistiska uppläggets smidiga planering, den oändliga raden bajamajor och de lika långa köerna till dessa innan start.
Oj, dags att kliva upp! Kvartal om en timme där jag absolut inte kommer att köra med utan placera mig vid någon vägg. Knäna må kännas ok vad jag vet men benen värker infernaliskt bara där jag nu ligger!
