Från sargkanten
Nöter träbänk medan Lilltjejen springer av sig lite. Föräldrar rycker in idag som tränare och jag känner mig duktig som avstod denna gång. Förra gången när tränaren gick längs kanten och frågade var det pinsamt att se hur alla molteg. Alla hoppas på att någon annan ska ställa upp.
I vanlig ordning har veckan sprungit iväg och känner mig som en upprepande papegoja vad gäller galen jobbvecka. Mycket problem, incidenter och puckar från olika håll. Tack vare Lilltjejen tvingas man att koppla bort när man är hemma och det är på ett sätt avslappnande att låta hjärnan fokusera på Uno och Kasta gris istället.
Förrädiskt vackert väder igår lockade ut halva Göteborg till Slottskogen, inklusive oss för lite Pokémon och matning av änder. Fascinerande att se alla människor, detta spektrum av mångfald och det vi alla ändå har gemensamt - glädje över en antydan till vår. De cyklar, går, springer, åker skateboard. Unga, gamla, ensamma, par eller sällskap, med barn, utan barn, med barnbarn. Näsor sticker fram mellan mösskant och högt uppdragna kragar medan någon optimist går i t-shirt.
Fick fylla på lagret av Pokeballs, fånga in några gamla och nya, se sälarna få mat och leka runt på Plikta. Därefter var det gott att komma hem till den solvarma lägenheten och fixa köttbullar. En fin oxfilé med potatisgratäng och bea i all ära, men riktiga köttbullar är inte att förringa!
Bara en vecka kvar till Strong Together där jag ska stå på scen och sätta nya koreografin. Pluggandet går väl sådär ska jag erkänna. Tacksam att jag bara ska skugga.
Kommentarer
Trackback
