Vad hade hänt egentligen? När och hur hade denna förvandling skett? Charlotta såg på sig själv, ordentligt för första gången. Spegelbilden var inte nådig och kvällsljuset genom fönstren inte smickrande. Jag har blivit gammal, tänkte hon igen. Vartenda år syns i ansiktet, i linjerna kring de matta blå ögonen, de tunga ögonlocken och slappa munnen. Huden hade mist sin lyster och håret hängde platt och oskönt likt en gardin kring det långsmala ansiktet. Den bruna färgen som frisören utlovat som "varm hasselnöt" såg bara tråkig och just fejkad ut. Blusen hon funnit både käck och fräsch såg fel ut över hennes taniga skuldror, en tant som dragit på sig något för en tjugoåring. Kutade hon inte också? Ja det gjorde hon, och rätade förskräckt på sig. Jag är femtiofem år, när blev jag så här gammal? Försiktigt körde hon ut hakan, lät handen med de många ringarna glida över den huden i halsen, inte alls så slät och spänstig längre, lät blicken resignerat falla ned tillsammans med handen. Åren syntes nu inte också utan kändes dessutom. Trött lämnade hon badrummet för att börja förbereda middagen. Tomas och barnen skulle komma snart.