Så var det dags igen. Nyårsafton. Vad det inte midsommar nyss? Dessa speciella dagar, dessa högtider där ens sociala fallskärm knappast kan bli mera påtaglig. Sociala medier svämmar över av festligt dukade bord, stora leenden och skålande glas. Liksom en stämpel för godkänt ska den där bilden publiceras. Jag är någon, jag tillhör något, ett sammanhang, en krets. Jag ser och jag blir sedd. Jag är inte ensam. Varför är det så viktigt?

Det är liksom inte okej.

Nyårsafton, det hör ju liksom till.

Människor, vänner, mysig middag eller fest. Det ska ju liksom - vara så. 

Liksom...?