Bra vecka!
Liten grå i knät värmer mina trötta ben. Medan jag strular med iTunes på andra datorn tänkte jag försöka sammanfatta veckan som flugit förbi.Rent generellt har det känts väldigt bra på jobbfronten trots incidenter och den vanliga röran. Jag är med på ett helt annat sätt, och det slog mig vid ett möte hur mycket mer fokuserad jag var men samtidigt klichéaktigt "lugnare i själen". Under våren och fram till semesterm var jag otroligt splittrad med väldigt rörigt i hjärnan. Bara sista veckorna kunde jag stundvis känna mig lite mer bekväm med jobbet.
Nu är jag med på ett helt annat sätt, känner att jag faktiskt tillför ibland och kan ta egna initiativ samt driva saker. Börjar nästan känna igen mig själv! Tror mycket beror på att jag kommit på plats privat, känner att det både funkar och känns bra, men också fått lite bättre koll på grejerna på jobbet. Saker börjar falla på plats och få form och struktur efter att tidigare bara varit en kaosartad dimma.
Sedan jag började detta uppdrag har jag knappt umgåtts med min nya grupp. De sitter inte heller såpass samlat som den gamla försökte i det aktivitetsbaserade landskapet. Därför var det lite extra roligt att jag kunde vara med på provkörningen av våra nya V90 och S90. Kan helt klart tänka mig S90 R design - i gult, hoho!
Blev inte allt för åksjuk men körde heller inte så många varv. Mycket trevliga bilar med en mycket trevlig avslutning i form av vardagslyx. Löjrom och jordgubbschampagne! Japp, undertecknad har gett sig sjutton på att förstå vad de där mat- och dryck kombinationerna alla pratar om verkligen handlar om. Likt Råttatouilles Emile försöker jag hitta den där symfonin som de rätta kombinationerna tydligen ska frambringa.
Det går ganska precis som Emile faktiskt. Kan skönja några toner här och där, tycka "Ja, jo, men joo", och så "...näe. Borta". Men man får väl också inse att man är på bäbisnivå med utgångspunkten att mat i första hand ska vara enkelt och mättande. Är den god och rent av delikat är det ren bonus. Som sagt, dagen jag blir biljardär är egen kock bland det första på avlöningslistan!
Till efterrätt sådana där nya Bubbies som jag sett men inte vågat prova. Ser ju jättegulliga ut och var överraskande goda! Lite mysiga att mumsa på och just det där att man kan hålla dom i handen.
Mer lära-känna-gruppen blev det på torsdagen då vi tillbringade hela dagen med varandra. Linda åt mer eller mindre konstant hela tiden men lyckades ändå trycka i sig lunch på Joe Farelli och middag på Bourbon Street. Burp! Trevlig dag, synd att inte alla kunde vara med. De är rätt sköna personligheter, väldigt olika är vi alla vilket är rätt roligt. Tyvärr missar jag avdelningsmötet nästa vecka då alla grupper åker till Olofström. Jag har ju Lilltjejen då och de ska övernatta där nere.
Älskar reklamen nedan! Den illustrerar så väl det som varit min syn på tjusiga inneställen, hahaha!
Jag kom att tänka på den när jag igår fick möjligheten att besöka KOKA. På bordet vid varje plats låg nämligen en sten! Den där buljongen man fick in först smakade verkligen inget vidare och undertecknad fick ännu en bekräftelse på att hon inte hörde hemma där bland de välputsade glasen och personal med prästliknande kläder. Spekulerade en sekund om man skulle doppa den där stenen i det blöta och sörpla, förlåt, smutta försiktigt "för att erhålla den där lilla subtila sältan spetsad med mineralens lite skarpa smak". Eller nåt.
Jag hade fel. När brödet serverades placerades en stor klick smör med tillhörande smörkniv där uppå! Självklart. Sedan funderade jag på om de faktiskt körde stenarna i diskmaskinen sedan eller hur de faktiskt rengjorde dom.
Jag undrar om de också inte bara gör en grej av att komponera ihop de mest konstiga saker i sin strävan att vara unika och exklusiva. Råa räkor med tagetes, rökt gräddfil och granskott. Och alger i efterrätten. Ibland blev det rätt bra, till och med otroligt bra. Ibland mindre bra. Mellan de sju(!) rätterna knaprade jag det jättegoda knäckebrödet med stenat smör och lämnade stället mätt och med helt klart nya mat- och smakupplevelser. Intressant upplevelse där min inre Emile kämpade tappert.
Så blev det dagen efter och lördag med Stadsjakten! Första året vi löste alla positioner och första året vi hann med så många av uppgifterna. Tretton av de femton! Min stegapp hade registrerat drygt 14 kilometer och Johans drygt 15. Inte konstigt vi var trötta då de flesta av dom kilometrarna joggades eller sprangs! Lägg där till Fysikens stationer som av någon outgrundlig anledning var - fysiska. Vi luktade inte hallon precis.
En uppgift hade vi lokaliserat till Bilia Group i Mölndal. Vi älgade in genom dörrarna, in till blanka BMWs och spekulanter i kavajer och pikéttröjor. Tjejen i informationsdisken, som man snarare kunnat placera på Dolce Gabbana på Rodeo Drive än en bilhall, tittade på oss med en blandning av förskräckelse och avsmak. Medan hon darrade med handen över överfallslarmet drog vi våra svettstinkande nyllen baklänges ut igen. Stationen var i intilliggande Mini Coopers bilhall. Vi fick gå in bakvägen. Genom lastporten.
Vi fick uppleva ytterligare en annan värld i Mölndal. En station låg i en bingohall! Från skramlande spårvagn och mera spring kryssandes mellan solhungriga och shoppande människor kom vi in till fullkomlig tystnad - och "B - åtta. Bertil - åtta". Försynt tassade vi ned i källarlokalen bland blåhåriga damer och krokryggade herrar till en pusselutmaning som Johan såklart fixade utan större problem.
Från styltvandring och amerikansk konstig-sport i Hjällbo via rodd och burpees i Gamlestan skyndade vi ut till Hisingen i ett försök att hinna de sista tre. Vi hann bara en då nästa involverade någon form av dans man skulle lära sig och därmed kräva en stund. Snopet. Skyndade tillbaka till Trädgårn för målgång några minuter till godo. På stela ben gick vi över till Max och frossade, åh så gott!
Nu är Linda trött. Imorgon blir det att veckohandla och fixa lite ärenden inför kommande semestern innan söndagspasset och därefter hämta Lilltjejen.
Kommentarer
Trackback
