Det är värre än skralt på bloggfronten nu - aptråkigt verkligen.
Vikarierade ett pass igår på Majornas anläggning. Fullsmockat och bra stämning, combatfanatiker som de är där tack vare Sandra. Dagens i Frölunda bjöd på förvånansvärt lite deltagare med tanke på senaste veckorna. Det är oundvikligt att ens instruerande blir lite mera dämpad än vid en full sal men fick ändå positiv feedback efteråt för positiv och inspirerande energi. Kul!

Fick en oväntad present i form av en jättefin anteckningsbok med tanken att verka som dagbok! Jag har ju många gånger saknat mitt vanliga skrivande, framför allt för de delar jag (faktiskt) inte berättar om här. Med trygt sex år sedan jag skrev sist var det nästan kramp i handen för att summera tiden sedan dess. Det har ju hänt en del om man säger så. Flytt, svek, giftemål, hus, barn, mera svek, nya jobb, separation och flytt igen. Mycket glädje, spänning, sorg, rädsla, förväntan, besvikelse, ja hela registret man kanske kan förvänta sig under ett sådant kapitel i livet. Märkte hur jag stack iväg på det ena sidospåret efter det andra. En dag ser jag en vuxen Ronja ärva och läsa det jag skrivit. Säkert förskräckas men också inse och förstå att också mamma varit mänsklig med sina problem, fel och brister.
Kanske man skulle ändra skrivsättet till att faktiskt vända sig till henne? Fast nej, jag vill skriva fullkomligt fritt, utan någon tanke eller hänsyn till henne eller någon över huvudtaget - så som en dagbok ska vara.
Jag vet ju hur mycket jag värdesätter mina tidigare fyllda skrivböcker så ska försöka ta mig tiden att skriva förhoponingsvis en dag i veckan.
Medan jag skrev min första sida påmindes jag hur ovant det kändes att skriva på det vanliga hederliga sättet och inte på ett tangentbord. Handstilen var bedrövlig och handen fick som sagt nästan kramp av de ovana rörelserna. Är inte det lite skrämmande?

Nåväl, Lilltjejen ville byta före mitt pass idag men hade inget emot att hänga i lekrummet medan jag svettades. Nu verkar hon till slut ha somnat. På spisen svalnar min första omgång cupcakes! Eller ja, två första omgångar. Av förekommen anledning "måste" jag bjuda på tårta på tisdag men för att slippa bängla med plasttallrikar och skedar kör jag på ta-en-i-näven-och-ät-formatet. Beställt cupcakes av ett proffs men då en i gruppen är allergisk mot gluten investerade jag i muffinsplåt och specialmjöl. Visst kan jag köpa något glutenfritt alternativ men det känns mera schysst på något sätt med egengjort. Dock insåg jag halvvägs att jag tagit vanligt mjöl, typiskt mig. Så därför blev det en andra sats. Busenkelt verkligen men så återstår frostingen, det som gör hela cupcaken! Lilltjejen får hjälpa mig, det tycker hon nog är kul.
Apropå gluten misstänker jag att mitt system har lite svårt att acceptera den ibland. De frukosttillfällen jag ätit enbart "sötbröd", till exempel Skogaholmslimpa (såå gott!) med ost så har det inte dröjt länge innan det blivit väldigt bråttom till toaletten! Urgh och aj!

Rätt nöjd med min helg som känts längre än vanligt. Skönt med träning och fått röjt i garderoberna. Bort med sommarkläder och in med vinter. En tur till återvinningen och man var av med en hel hög samt diverse grejer. Skönt! Har man inte använt plagget på över två år är det bara att göra sig hård. Bort!

Lilltjejen har pratat mycket om det så Johan skickade en bild och film från ishallen. Trots förväntade vurpor verkade hon ändå finna det skoj. Får se om morsan får investera i ett par skridskor då...