Fyrtio

Sitter i fåtöljen med gosfilten över benen. Sneglar jag åt vänster ser jag lite av den uppvaktining jag fått idag. De köpta cupcaksen var supergulliga och fick lämpligt nog en ny orkidé av kollegorna då mina nuvarande resignerat till nakna stängelversionen. Fick också presentkort på Stadium, hoho perfekt! Sedan kom någon tjomme på att det skulle sjungas också! Hade ju sett lite dumt ut att krypa under bordet så svettades igenom den pärsen. 
Min glutenallergiske kollega hävdade att mina cupcakes var det godaste glutenfria han någonsin ätit. Gulligt av honom, men han tog faktiskt med sig den andra hem. 
I brevlådan fick jag en släng av hemlängtan från Jenny! Haha, kan faktiskt inte erinra mig att vi kallade de där för "langbäjnemöjj" men det är faktiskt om möjligt ännu knasigare än "kokamoj" eller "pappa långben"! Fick pratat med både Jenny och hennes mamma, så otroligt fina människor som jag hade privilegiet att växa upp med.
Träffade en på jobbet som "intervjuade" mig om mina applikationer - och hon visade sig vara från Piteå! Vi reflekterade över att man ännu säger att man åker "hem" till Piteå, trots att det var mer än halva livet sedan man flyttade därifrån. Antar att alla säger så oavsett var de kommer ifrån. Där ens barndomshem var, förblir "hemma".
 
Fyrtio alltså. Jisses. Jag antar att man inte kommer undan. Nu är man verkligen vuxen. Fast vad definierar en vuxen egentligen? Misstänker att jag är synnerligen "o-vuxen" på många plan, fast kanske är det just vuxet - att man känner att man faktiskt inte behöver vara det? Vet inte riktigt om jag fick ihop det där...
Det talas om ålderskriser men kan inte påstå att jag känner något sådant ännu i alla fall. måste vara jobbigt att känna stress eller ångest över saker man önskar man gjort, eller kanske ännu värre, saker man inte ens kan definiera men bara känner att man borde gjort - något? Riktigt jobbigt.
 
 
Lilltjejen föråt sig på smörkrämen igår. Nu äter hon bara muffisen. Gulligt att hon gratulerade mig imorse, och hade gjort en present på dagis. Min älskade sötnöt!
 
Nu är tant trött. Dags att gå och sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0