Medan Lilltjejen är på dansskola sitter jag nere i det foajeliknande utrymmet och väntar. Här står ett piano och lyckligt slog jag mig ned - för att upptäcka att ingen av de låtar jag en gång kunnat finns kvar i minnet. Jag har aldrig haft den där talangen att improvisera mig fram utan nött in stycken efter noter. Sorgsen till mods får mina spelhungriga fingrar lämna de blanka tangenterna därhän. Otroligt tråkigt!