Den obrydda känslan på jobbet består. Noll engagemang och gör verkligen bara det jag kan i min egen takt. 

Hämtade mitt nya pass i strålande vårsol. Femton plusgrader och många vintertrötta ansikten var vända mot ljuset, inklusive undertecknad.

Kollade en bostadsrätt i Partille i söndags. Månadsavgift på över åttatusen och budgivningen har passerat 2,2 miljoner. Det är helt galet. Det gör mig också deppig, svårigheten att hitta ett boende som möjliggör att katterna kan gå ut. Jag förmår inte, kan inte föreställa mig scenariot att avyttra dom! Lilla Grå skulle kanske kunna finna sig i att vara innekatt men inte Gråbröderna. För Johan gäller Mölndal men jag har nu vidgat sökområdet. Det är för få och för dyra boenden som släpps och trycket är galet. Mäklarna behöver inte ens återkoppla på intresseanmälningar. Det är säljarnas marknad. Hoppas bara att det också går igenom på vårt hus med sitt avskilda läge som avskräcker många.

Börjar bli trött på att vara trött. Less på min brist på engagemang och vilja på jobbet. Jag som alltid älskat och sett fram emot arbetsdagarna. Nedslående är vad det är. Och störigt.