Ägnat hela kvällen åt att röja och städa inför första visningen imorgon. Jag och Lilltjejen kör simskola följt av en lägenhetsvisning i Partille. Husvisningen är på eftermiddagen så får sysselsätta oss med något mera under den tiden.

Pendlar mellan hopp och uppgivenhet på ny-boendefronten. Priserna är galna och trycket högt. Och hur vet man att man köper rätt när man väl lyckas klara budgivningen på något? Veckan efter kanske något bättre släpps? Lyxproblem. Jag har ju så mycket bättre förutsättningar än många andra som varken har kontantinsats eller oförskämt bra lön. Men den dagen jag har mitt nya boende löst kommer jag dra en gigantisk suck av lättnad.

På jobbfronten känns det något bättre. Batterierna har fyllts på lite och med det en form av förtröstan. Bollat och fått mycket stöd av Christer. Skönt med en utomstående som inte har med min grupp eller mitt uppdrag att göra men ändå tillhör och förstår IT hos oss. Lite lustigt att vi kommer så väl överens när jag initialt uppfattade honom som både dryg och hård. Liksom med Dennis var det värt att öppna hamsterbollen lite, släppa in och upptäcka en himla fin personlighet! Denna tid hade varit bra mycket tuffare utan honom. Ensam är inte alltid stark vilket jag brukar hävda...