Själv spånade jag på att dra till något spa, men döm min förvåning när alla var nästan fullbokade! Då jag trodde alla trängdes i fuktiga partytält eller ute på klippor var det visst fler som bojkottade det traditionella för bekvämligheterna på ett spa.

Tänkte helt sonika löka hemmavid istället men fick en ide och ringde Thomas. Så det blev att vi firade ihop!

Han älskar Hotell Gasten så gjorde honom sällskap där i utbyte att han åkte Helix med mig. Den var överraskande kul och värd kötiden tycker jag. Liksom för spahotellen överraskades jag av mängden folk på nöjesparken. Trevligt i och för sig att föräldrarna tar barnen dit istället för att sitta vid något bord fyllt med snapsglas och ölburkar.

Så min första midsommar på många år där sillen uteblev - för en mumsig gulaschsoppa istället. Sedan var det dags att dra till Kungälvsparken. Vi räknade fram att det var drygt åtta år sedan Thomas dansade och tretton år för mig! Kändes tryggt att vi hade varandra.

Jag började ju dansa i högstadiet och har många roliga minnen från dansställena i Älvsbyn, Käcktjärn, Långträsk(?), Skellefteå, Skelleftehamn och Piteå folkets hus. Pappa skjutsade innan man själv kunde ratta till de olika platserna. Man fortsatte i Umeå där jag till slut också träffade Thomas - till viss förtvivlan då jag då redan hade en jättefin pojkvän. Känslorna styrde och vi dansade vidare tills vi flyttade till Stenungsund. Västkusten hade också sina dsnsställen så tillbringade många timmar i bland annat Båberg och Alingsås även efter jag och Thomas gått skilda vägar. Sedan blev jag ordningsvakt och började jobba på danstillställningarna istället. 

Vi blev fulla i skratt när vi kom till parken och bara såg vithåriga huvuden överallt. Fick senare höra att just midsommar var det "pensionärernas" dans i Kungälvsparken. Vi hade varit oroliga att vi skulle tillhöra stofilerna men istället fann vi oss vara bland de yngsta!

Stapplande och stelt skrattade vi oss fram mellan de stillastående paren men hyfsat snabbt tyckte jag mig ändå finna den välbekanta känslan. Vi höll oss till foxlåtarna tills en vän till Thomas som visade sig vara där, slet tag i mig för en bugg! Thomas ex är danslärare och hon har ett antal danshjälpare vid sina kurser. Denne karl var en sådan - som tur var, för då kunde han föra tydligt och ordentligt. Jag hann inte bli nervös förrän vi var igång! Stegen sitter i ryggmärgen och när han nu var så duktig att föra måste jag säga att jag klarade mig över förväntan. Att han överöste mig med beröm och sedan ville dansa fler gånger gjorde att jag nästan trodde på honom. Fick till och med köra dubbelbugg! Jag hade tänkt smita därifrån tidigare men blev kvar lite längre tack vare honom. Fantastiskt roligt! Har ju saknat dansen väldigt mycket och påmindes nu hur kul det är. Också Thomas verkade glad att ha hittat tillbaka så nästa gång får det bli en kväll med, eh lite yngre klientel.

En liten aber dock. På senare tid har jag ju upptäckt att jag blivit känsligare för åksjuka. Kan knappt gunga en vsnlig jäkla gunga och snurrkaruseller på Liseberg är ju bara att glömma - till Lilltjejens besvikelse.

Thomas snurrade på ganska bra igår - och jag blev illamående! Konstigt nog gick buggen bra men då är man kanske så fokuserad på ett annat sätt. Konstigt, och väldigt störigt. Lite mer dans och jag kanske kan vänja mig?

Ännu inte stigit upp. Alla tre gråkatter håller mig sällskap. Gräsmattan är en djungel så måste ta tag i den idag. När Johan och Lilltjejen kommer hem ska han fokusera på sista flyttförberedelserna så vi tjejer får hitta på något tills jag ska köra mitt pass. Imorgon får han ju tillgång till sin lägenhet och på torsdag är det min tur. Kanske borde boka den där lastbilen nu...