Jag tillhör dom som finner tillfredsställelse i att göra saker själv. Kanske banalt och en form av det barnsliga "kan själv!" I detta fall att av någon anledning bevisa något för sig själv. Eller helt sonika att man faktiskt är ensam utan någon att be om hjälp. Vågar man faktiskt ta tag i det händer det dessutom att det inte är så svårt som man kanske tror.

Badkaret hade en knäpp utformning på sin propp att den inte gick att ta loss. Följdaktligen föll den då gärna igen när man stod och duschade, för att inte tala om hur mitt avfallna hår fick ännu något att fastna i. Kanske bra ur ett avloppstekniskt perspektiv vad gäller stopp vad vet jag, men störande för stackars mig som inte bara kunde åtnjuta lyxen att se tagelhåren försvinna iväg - för ett uppskjutande av det i vattenlåset uppsamlade problemet, ja jag vet.

 

Nåväl, efter lite telefonerande med supertrevlig vvs-försäljare konstaterades att hela avloppsventilen behövde bytas ut. Lite shopping, bökande och rensning av avloppsrelaterade mysigheter och undertecknad har nu inte bara en fungerande propp för Lilltjejens kommande bad utan också ett fungerande avrinningsrör. Löjligt stolt.