Veckoslut
Vad är definitionen på en fruktsallad? Tre olika sorter är ok? För att kroppen inte skulle hamna i vitaminchock körde jag i ett halvt paket grädde och avslutar nu med Pringles i fåtöljen.
Det duggregnar på utsidan och töar således deprimerande snabbt.
Har ju nämnt tidigare att jag kan snöa in mig på låtar. På nyår spelade Johanny denna och trots att jag har en omotiverad skepsism mot Enrique Igleisas så bryr jag mig oftast mer om själva låten än om den som framför den. Tycker det är helskön!
Ett andra spår som också går flitigt är Jean Banans "Skaka rumpa". Man kan ju inte bli annat än glad och ofrånkomligen dansa loss! Inte bara den som är bra i Lilltjejens spellista för övrigt.
Tänkte försöka plocka upp den tanketråd jag spann häromveckan. Det sägs ofta att man ska vara öppen mot sina medmänniskor. Våga bjuda till och lära känna nya - för man vet aldrig vilka skatter man kan hitta. Att vilja lära känna nya människor är en egenskap som jag inte är känd för precis, energislukare som jag anser de flesta vara. Under min tidiga tid på Volvo, då vi för övrigt var välsignade med egna kontorsplatser, hamnade jag mitt emot en man från en annan avdelning. När man sitter mindre än tre meter i från varandra och dessutom i princip öga mot öga måste till och med en introvert person som jag uppbringa lite hyfs och åtmindstone hälsa på morgnarna. Kom till och med så långt att vi småpratade vid ett eller två tillfällen. Ni vet, det där vanliga om vad man gör på företaget, hur länge man varit där och sådant ytligt. Kunde ibland känna att jag kanske borde snick-snacka lite mer och oftare men han verkade uppfatta mitt ointresse och respekterade det. Inget påtvingat där inte tack och lov.
Några år senare blev vi kollegor när han och en till förflyttades till vår grupp! Då blev det helt andra förutsättningar och man blev "tvungen" att lära känna varandra. Jättetrevlig, lätt att ha att göra med och en jag saknar mycket nu när jag lämnat gruppen. Han har för övrigt just blivit acting chef för gruppen. Fine Dennis! Japp, tidigare publicerad bild från en av de gånger han var med på min combat. Hoppas han får ordning på hjärtat snart och kan vara med igen. Då har också Nicklas lovat att hänga på! Men Dennis är ett av de exempel på en himla mysig kollega och vän som jag hade gått miste om - om han inte kommit in i min grupp. Tänk om jag höjt min introverta blick och bjudit till lite där från första början?
Men jag känner ju mig själv så pass att jag inser min oförmåga att orka engagera mig i människor jag inte har någon relation till. Däremot ska jag försöka bli bättre på att vara mer öppen och tillmötesgående mot de personer jag faktiskt av olika tillfälliga anledningar träffar på - för man vet aldrig om man stöter ihop igen!
Tillbaka till helgen och dess sista dag. Lilltjejen och Johan drog till kalas på Lekland för femårige Fabian. Jag drog åt andra hållet i form av Lerum och storhandling för kommande vecka. Lite allmänt grejande, tvättande och matlagande därefter innan efterlängtad combat i Frölunda. Välfylld sal ännu några veckor tippar jag innan nyårsambitioner och vårkänningar minskar antalet. Lite knasigt har det dock blivit sedan jag släppte Kållered då det nu innebär att jag bara kör söndag och måndag. Nästan en vecka mellan vilket känns länge. Lyxproblem förvisso.
Lilltjejen frågade efter strumpor att pyssla med. Lägligt nog hade jag en hög av hennes urvuxna strumpor som alla(!) förlorat sin partner. En stund senare kom hon tillbaka, stolt visande sitt verk. Hur söt som helst juh! Nu ligger den i klösträdet intill Brorsan för "Han kanske vill ha en liten mus" som hon sade.
Imorgon kör jag igång tredje veckan på egen hand. Börjar kännas något bättre på vissa fronter men de är få och ett väldigt litet "bättre". Min företrädare Johan och SM Anette jobbade väldigt tajt ihop. Det var nödvändigt för att klara av belastningen. Av den anledningen delegerades också väldigt mycket till höger och vänster. Vid mina tidigare uppdrag har jag ju varit ensam. Inget team, ingen att fråga eller bolla med om själva systemen. Jag fick helt sonika klara mig själv och finna lösningar och tillvägagångssätt om allt från support för användarna till tekniska problem, offerthantering och orderläggning. Jag är således inte särskilt van att delegera eller ha en, eller i själva verket två då Marcus ligger halvtid hos mig, att samarbeta med. Följdaktligen vill jag, tror jag mig måsta hantera allting på egen hand vilket jag insett inte fungerar tillnärmelsevis i närheten av möjligt. Problemet är bara att jag inte riktigt vet ännu vad det är som jag faktiskt ska fokusera på och vad jag ska delegera. Plus det där faktumet att jag behöver öppna upp och bli ännu bättre på att samarbeta med Anette och Marcus. Men hur ska man ha tid att samarbeta när vi alla springer som skållade råttor mellan olika möten? Jo, vi har helt sonika fått boka möten med varandra. Och framför allt, vilket Anette ständigt påminner mig om: Lägga blockers i kalendern för egen tid för att om möjligt undvika att bli bokad hela tiden. Problemet är bara att kunna säga ifrån när den där kallelsen kommer på blockern ändå. Tids nog lär jag förstå ännu bättre vilka möten jag faktiskt måste gå på, och vilka jag kan låta bli - eller helt enkelt låta någon annan ta och rapportera till mig.
Sju möten inbokade imorgon. Bäst jag går och lägger mig nu, höhö!
Kommentarer
Trackback