En Lilltjej, Gråbröder och så jag i Lilltjejens säng. Jag är aptrött så hoppas hon somnar snart så jag kan följa efter.

Hade en tanke att jag skulle fota varje konferensrum jag besökte under en dag, men när mötena pågår tills nästa grupp knackar på dörren är det inte riktigt läge att dra fram fånen och fota. Hade varit lite småkul ändå av någon synnerligen outgrundlig anledning.

Har blivit lite andra spridda skurar istället från dagarna hittills denna vecka.

Väntan på internbussen i ottan, Suckarnas gång och utsikt från restaurangen. När man är tidig får Gulingen finparkering (nu kom också Lilla Grå upp i sängen), men kommer man så sent som nio är det skämsparkeringen långt där borta som gäller. Minns att jag någon gång ojade mig över mötesfulla veckor där på mitt förra uppdrag. Tydligen kunde det bli värre. Denna vecka är helt galen så fattar inte vart dagarna tagit vägen! Imorgon är det ju fredag igen?

Workshop hos Capgemini under eftermiddagen. Somnade bara nästan men två mazariner senare hade jag tillräckligt med socker för att klara sista timmen.

 

Tänker ibland och extra just nu på hur livet kan vara och hur livet kan bli. Hur människors tillvaro så fullkomligt kan kullkastas men livet ändå rulla på så obönhörligt omkring dom. Så många personliga kriser bland de andra helgshopparna på ICA. Så många trasiga liv över lunchlådor i köket, ångest i klassrum och smärta på bussen. Med känslan att vara den mest ensamma i världen, en ö i den avundsvärda Vardagen. Där livet bara rullar på, där dagen är som den var dagen innan, och dagen innan den. Innan Det hände och satte Vardagen i ett avundsvärt ljus. Så var glad och tacksam över Vardagen, den är så lätt att glömma bort i vår strävan efter Framtiden.