Min blogg är min ventil. Jag är på mitt åttonde år av ordbajsande, anförtroenden, med- och motgångar, glädje och sorg. Många skulle anse att jag är för öppen, att jag skriver om saker som borde vara privata, hållas inom hemmets väggar. Varför är människor så måna om att upprätthålla en idyllisk fasad, när vi ändå vet att ingen är perfekt? Jag har sällan några problem att öppna mig men tar ogärna initiativet. Har dock inga större behov av att prata av mig eller vräka ut vad som än ockuperar mina tankar. En kombination av min introverta sida och präglade förmåga att lägga locket på kanske. Av hänsyn till att släktingar och familj läser denna blogg har jag dock av förståeliga skäl hållit dessa mångåriga tankar och känslor för mig själv. Mycket annat också naturligtvis. Någon måtta får det vara.
Johan liksom många andra vänder sig till vänner och nära anhöriga medan jag finner en form av tröst i vetskapen att någon finns där på andra sidan skärmen och läser. Vanligtvis pickar jag på fånen men när jag skriver på datorn hamnar det i mitt FB flöde. Mitt senaste inlägg följdes av så mycket omtanke från både nära och långt ifrån. Väldigt oväntat, så en massa tack till alla er, ni som följer mig. Ni är mitt sällskap, mina vänner, både kända och okända - på ett måhända bakvänt virtuellt sätt, ett sätt jag valt och föredrar. Jag är ensam, men inte ensam tack vare er!
Mäklarens besök i torsdags bjöd på sedvanligt säljsnack och bevis på sin egen förträfflighet. Så otroligt tröttsamt men bortom detta verkade det såpass att vi kör på dom ändå. Fast arvode på rimlig nivå kändes också bra. Måste välja mäklare för StV också.
Känner mig uppgiven på jobbet, de ljuspunkter jag nämnde sist är synnerligen få. Skulle kanske snarare revidera till att det höga tempot, pressen och krav på fokus håller tankarna borta från det faktum att jag är på väg att lämna den trygghet jag hade i form av både hem och familj.
Imorgon ska vi till banken. Jag är väldigt spänd på att se vad jag har för möjligheter egentligen. Jag behöver ju hitta någonstans att bo - med Lilltjejen periodvis, men med enda möjliga kapitalet låst i huset och StV kan jag inte köpa något annat förrän de är sålda. Lite låst situation med andra ord. Lägger min förhoppning till någon form av övergångslån. Morgondagen lär visa.
Förutom att det extra körigt på jobbet just nu strular Gulingen igen. När jag skulle lämna jobbet för dagishämtning igår startade den inte - igen. Nu är den på verkstan - igen med ännu en femsiffrig faktura att vänta. Det är verkligen läge att sälja den nu, även om det - trots allt - kommer att göra ont. Ska också se på möjligheten att byta ner tjänstebilen när jag nu kommer att bli själv att finansiera den. Rattar nu en fin lånebil i betydligt snällare men nyare Seat Leon-format.
Har inte berättat för Lilltjejen ännu, överens att göra det så odramatiskt som möjligt. Hennes lekkompis föräldrar separerade relativt nyligen så har dom att relatera till när det handlar om växelboendet. Jag hoppas innerligt att det kommer gå bra och så skonsamt som möjligt för henne. Min Lilltjej.
Imorgon är det after work med gruppen. Ska bli gott att komma bort lite och äta ute. Nu ska jag jobba vidare.
