Jag vet inte hur det kommer att bli. Jag vet inte hur det hade kunnat bli. Jag vet bara hur det har varit, och hur jag inte vill att det ska bli. Och jag är rädd. Rädd för att det val jag gjort kommer att göra mig bitter. Rädd för att det val jag gjorde kommer att göra mig bitter. Ändå känns det rätt. Men också så fel. Så mycket hade kunnat göras annorlunda men fullkomligt meningslöst att tänka på.

Just nu, just här känns det i varje fall bra. Det känns rätt. Oavsett kommer det att lösa sig, det gör det alltid på ett eller annat sätt.

Fruktansvärt otajmat egentligen bara. Men egentligen är det väl aldrig något tillfälle som är rätt. Bara mindre fel. Man kan ju tycka att jag har tillräckligt med jobbet. Bara en sådan sak, som egentligen - faktiskt, är ganska banal. Faktiskt. Det är så lätt att glömma det.

Nu är jag på Vann, mitt spa, mina dagar för mig själv. Jag äter gott, promenerar i regnet och bara är. Och jag älskar det.

Jag vet inte hur det kommer att bli. Men jag vet att det kommer att ordna sig.