På jobbfronten känns det bättre. Pintjockt med back-to-back möten men min inställning är som sagt annorlunda. Känner dock hur snabbt och lätt jag kan halka tillbaka i "måste"-läget, så får påminna mig att jorden inte går under om jag inte kan delta på alla möten. Det är till och med fysiskt omöjligt dessutom då en del ligger på samma tid. Fortfarande är det upp och ned, att ena mötet, eller till och med stunden kännas jättebra - jag hänger med, förstår och kan bidra. Och i andra känna mig fullkomligt borta och de övriga lika väl kunnat tala swahili.

Nåväl, både igår och idag följde Meja med hem efter dagis. De två blandisarna leker toppenbra ihop.