Har ju nämnt Christer förut. Lärde känna honom via ett gemensamt projekt på jobbet där han är IT-arkitekt. Uppfattade honom som rätt dryg och hård vid de möten vi delade. Blev ganska förvånad när jag fick frågan om lunch en dag där efter sommaren när det var allmänt semesterglest i landskapen. Introverta Linda lät nyfikenheten ta överhanden och fick därmed chansen att åka en

röding

istället för guling. Ska erkänna att fördomarna och mitt initiala intryck förstärktes när jag såg att han rattat en Ferrari till jobbet. Hallå liksom. 

Svårt dock att inte bli förtjust i en sådan bil, även om den i mina öron förde på tok för mycket oväsen. Får erkänna igen att jag motvilligt fick ändra min uppfattning av honom från dryg och hård till genomtrevlig och, nåja, relativt mjuk.

Sedan kan man inte annat än respektera en person som jobbat sig upp till en avundsvärd tillvaro.

I vilket fall apropå sportbil så brukar han ta sin lilla röda till olika event på racingbanor. Event där alla och envar får ta sina dyra leksaker och köra dom på det sätt de är byggda för - fort. När han fick reda på hur pass många pållar som Gulingen faktiskt har under sitt vackra hölje fick jag erbjudantet att ta med den till säsongens första event!

Snacka om dilemma! Var det verkligen värt att utsätta Gulingen för sådan risk när jag är på gång att sälja den? Men tänk att få chansen att köra den på en bana, verkligen låta den visa vad den kan!

Ännu ett dilemma var Lilltjejen då Johan hade sedan länge bokad kick-off i Kristianstad lördag till söndag, och eventet var fredag till lördag. Dessutom hade hon ju simskola som vanligt på lördagsmorgonen.

Men jag kunde inte tack nej till en sådan chans och underbara, fantastiska Monica och Tomas tog hand om Lilltjejen!

Så efter jobbet drog vi mot Skåneland med destination Helsingborg. Ring Knutstorp var platsen för eventet, mitt ute i ingenstans på lördagen.

Det blev incheckning och middag på närliggande ställe jag inte minns namnet på. Vi hade pratat om det förut men nu lät jag mig övertalas. Att testa ostron. Amen.

Jag som inte ens gillar musslor! Men när man hade chansen kändes det som man i varje fall kunde prova? Jag har ju aldrig förstått mig på grejen med ostron. Slemmiga och kalla verkar det endast vara just en grej - att det är exklusivt,

wooooh

Jahopp, tillbaka till blötdjuren, makabert uppfläkta på tallriken, skeptiskt betraktade av undertecknad. Det ser ju verkligen inte gott ut någonstans. Suck. På med löken(?) och så citron, kläm-kläm. Fiska upp med gaffeln? Ja men det verkar ju trevligare än det där sörplandet direkt ur skalen som man sett. Och så ett, två, tre.

Så blev det lördag och efter tillhörande hotellfrukostfrosseri och lite lökande drog vi mot Ring Knutstorp!

Christer betraktade skådespelet med skeptisk misstro. Och jag lät mig övertalas att testa en till. Då hade jag ju faktiskt testat på riktigt. Och denna gång som man skulle, dvs direkt ur skalet med tillhörande vätska. Vet inte hur jag tänkte. Trodde jag verkligen den skulle smaka bättre en andra gång? Verkligen inte. Jag fick nästan kväljningar. För att få ned slemmet och inte skämma ut stackars Christer fullständigt, greppade jag champagneglaset och fick i mig alltihop genom att frenetiskt klunka ur hela innehållet, tacksam för dess smak som tog väck en del av ostronets. Fy bubblan! Men nu hade jag i varje fall provat och kan med snövitt samvete döma ut dom som fullkomligt ovärdiga att klassificeras som mänsklig föda, än mindre luxuös sådan.

Ytterligare husvisning på söndag och på lördagen StV igen. Vi fick ju bud men inte på det vi vill ha.

Ja. Det var verkligen lika otrevligt som det såg ut. Det var rent utav otäckt. Några nätta små tuggor för att sedan svälja? Fick tugga frenetiskt för att försöka få ned eländet! Just ja, liten sipp champagne. Förhöjda smaker? Inte den blekaste. Försökte bara svälja. Pust.

När det blev min tur var jag dock mest stressad över de andra bilarna som svischade förbi som, tja som racerbilar.Man fick ju hålla koll i backspegeln hela tiden för att hålla undan när de kom, och jag blev så stirrig när jag inte visste åt vilken sida jag faktiskt skulle hålla mig undan på. De introducerande varven då jag liksom skulle lära mig banan var jag upptagen med att inte må illa.

Christers lilla röda hann inte bli klar på verkstaden så han fick nöja sig med min Guling. Jag hade befarat det, och redan under första varven då han körde för att jag skulle lära mig banan så blev jag åksjuk! När jag kör på Volvos demobana blir jag åksjuk, och då är det till och med jag själv som kör. När jag, Mikael och Ola körde go-kart blev jag också åksjuk. Grymt störigt. Så var lite orolig inför denna körning.

En omtumlande helg minst sagt och kan bara tacka Christer för att jag (och Gulingen) fick uppleva detta.

Jaja, jag testar väl då. Trots allt är det svårt att döma ut något man faktiskt aldrig testat. Tänker på Lilltjejen och broccoli. Och tomater. Och korv stroganoff, majs, sötpotatis och vispgrädde.

Christer var dock fantastiskt omtänksam och snäll hela tiden och jag lyckades tids nog peta i mig både förrätt och varmrätt. Efter promenad tillbaka till hotellet kände jag mig nästan som vanligt igen. Helt otroligt att jag kunde reagera så starkt på ett enda glas!

Så

Hann dock inte avnjuta min avsmakningsbedrift särskilt länge förrän jag började känna mig väldigt konstig. Händerna domnade och hela världen saktade ned till ett underligt slow motion. Vad var det som hände? Japp, champagnen! Det där enda glaset som jag i panik svepte i mig steg mig bokstavligt talat åt huvudet. Så jag lyckades skämma ut mitt bordssällskap ändå när jag reagerade som jag gjorde. Domnad och skakig i hela kroppen och rätt vad det är börjar tårarna rinna på mig. Vad i? Har ju undrat hur jag skulle reagera på alkohol. Min befarelse var ju att jag skulle bli aggressiv alternativt deprimerad. Verkar som tendenserna lutar åt det sistnämnda.

Vi ville också filma under körning så jag fick be magen hålla ihop en stund till och åka med med fånen i högsta hugg. Christer pressade Gulingen mycket mer och gav den riktigt bra betyg, vilket gjorde dess ägarinna mycket stolt!

liksom.

Idag var det ytterligare visningar av huset för tre sällskap varav alla var positiva. Vi får väl se om det leder någonstans. Johan har nu hittat och idag skrivit avtal för en lägenhet i Balltorp. Så nu vet jag vartåt jag ska leta mig. Ska faktiskt titta på en trea i grannområdet som jag räknat bort då den låg en trappa upp och därmed inte möjliggör att katterna kan släppas ut. Men när den nu ligger så nära Johans område ska jag överväga den ändå och kolla om man inte kan bygga en kattrappa från balkongen som man sett många göra. Frågan är bara om föreningen tillåter det.

När jag körde själv blev det dock lite bättre men blev genomsvettig av anspänningen. Tyckte det var riktigt svårt och tog tacksamt emot instruktioner hela tiden. "Apex" hit och "apex" dit, håll ut och håll in och tvåan och så trean och så bromsen i botten och så gasa gärnet. Pust! Och så hålla koll bakåt. Fick en helt annan respekt för motorsporten kan jag säga!. Tog en paus i friska luften och kunde se Christer låta Gulingen leka bland de andra bilarna. Var riktigt roligt att se och framför allt höra de andra bilarna vråla, och så sedan lilla Gulingen diskret susa förbi, hahaha! Det var en salig blandning av fordon. Några var "vanliga civila" som min, och andra mer eller mindre "riktiga" fartbilar.

Så det var det. Trettionio år gammal har Linda upplevt sin första "fylla". Det måste kännas annolunda för gemene man, eller är det verkligen den där känslan som de eftersträvar? Läskigt juh!

I vilket fall var det jäkligt otäckt för ett kontrollfreak som mig att plötsligt känna denna kontroll förlorad.

För att få den "kompletta" upplevelsen får jag ett glas champagne också, trots att jag tycker det räcker att smaka av Christer. Har ju smakat olika alkoholdrycker av både Johan och kollegor, men sällan har de olika varianterna tilltalat mig. Har dock på sistone blivit mer nyfiken på det där de talar om att ett speciellt vin till den speciella maten förhöjer smakupplevelsen. Lite Remy i "Råttatouille". Men nej, champagne har jag smakat förr och inte heller denna fann jag särskilt tilltalande - vad det nu var för sort.

roligt, åksjuka till trots!