Mumbai och trea
Från den fyrtiogradiga värmen till typiskt vårväder i Sverige. När jag lämnade Landvetter sken solen. Sedan kom det snö, och sedan regn. Och så sol och till kvällen mera snö. Helknasigt. Hann nog inte längre än till Partille så kändes det som man aldrig varit borta. Knäppt.
Tänkte försöka börja få ned veckan nu innan det är dags för Ronjas dansskola. Får ta det bit för bit.
På söndagskvällen hängde vi med Capgeminis graduates till "The Yellow Chili". Indisk mat är ju (ö)känd för att vara stark, något jag redan innan avfärd bävat lite för. Jag tycker ju det är gott, men tål knappt någon styrka alls förrän jag sitter där och flämtar och lämnar bordet hungrig. Så bara namnet på stället gjorde mig lite orolig. Jag har efter en vecka inte riktigt lyckats klura ut hur ett typiskt restaurangbesök i Indien går till. Man beställer i alla fall, men när grejerna kommer och i vilken ordning vet man aldrig. Dryck kan komma halvvägs in i måltiden, och rätter matas hela tiden. På vissa fyller de på tills man slutat äta, och den indiska mentaliteten där gästerna likställs med "gudar" medförde att det alltid var överflöd av mat. Det var hemskt hur otroligt mycket mat vi lämnade efter oss efter varje måltid! Dryckerna var ju också ett mysterium. Beställde något som såg lovande ut med citron som beskrevs som "cooling". Fick in något som de övriga beskrev som avloppsvatten. Och det smakade därefter också - vilket de övriga också bekräftade. Den var varm, salt och innehöll masalakryddor. Ingen citron någonstans utan bara fruktansvärt obehagligt, gick inte att dricka över huvudtaget. En rackarns tur att jag lärt mig dricka vatten annars hade väl mina tänder ramlat ut vid det här laget av all läsk jag fått dricka istället.
Rätterna var allt från starka till superstarka, så jag och killen mitt emot sitter och flåsar och svettas ikapp.
Då vi var sådant stort sällskap som beställde så generöst ansågs vi tydligen vara sådana "special guests" att de vill fota oss. Passade på att langa fram min mobil också.
Volvo Cars är ju faktiskt ett rätt litet företag. Bara en sådan sak som att Capgemini med sin 80 000 anställda är fyra gånger fler än oss. Och när jag ändå är inne på siffror och perspektiv så är antalet invånare i staden Mumbai över 20 miljoner. I en stad. Sug på den. Vi åkte bil från en del av staden till den andra med bitvis motorväg där vi kunde hålla rätt bra hastighet. Över två timmar körde vi och då var vi fortfarande inom samma stad.
Till hotellet, kontoren och köpcentren var det säkerhetskontroller på samma sätt som flygplatserna. Väskor scannades och kroppar likaså. Kvinnorna hade egna bås med kvinnlig vakt. Tydligen en kvarleva efter terrorattackerna under 2008.
Mitt resesällskap var av den extroverta sorten, så när den introverta var helt färdig efter dagens slut åkte de upp till 36:an och pratade mera jobb och icke-jobb ytterligare några timmar. Jag hängde med en kväll i början men tackade snabbt för mig. Jag orkade helt enkelt inte. Och när jag ändå inte tillförde något utan bara satt med allt mer hängande ögonlock fann jag det meningslöst att fortsätta försöka.
På många restauranger fick man en liten skål varmt vatten med lime eller citronskiva för att tvätta händerna, eller snarare fingertopparna då det var inte mer som fick plats. Oftast efteråt men ibland också före. Många indier äter med händerna så det är ju rätt trevligt att man får blaska av sig lite efteråt. Man kände sig bara rätt fånig där man satt och duttade med fingrarna i den lilla metallskålen.
I närheten av kontorsområdet låg ett köpcentrum där vi käkade lunch. Cap hade bilar som körde oss överallt, men när det var så nära passade jag på att promenera tillbaka med Partha. Det blir ju en helt annan sak att uppleva gatorna till fots än från en luftkonditionerad bil.
Passerade ett sorts vattendrag - som var så igensatt med sopor att man knappt kunde se vattnet. Avfallet låg som is - ett lager ovanpå så vattnet rann fram där under för att titta fram här och var.
Shanghai är ju i samma storleksordning befolkningsmässigt men upplevde inte alls att det var lika smutsigt. Visst är det helt annat klimat där värmen och torkan väl gör att det blir dammigare och skitigare rent generellt Mumbai, men i varje fall de delar jag passerade i Kina hade inte avfallet liggande på detta sätt. Dock är det kanske just det som är skillnaden. I Mumbai är just blandningen rätt påfallande. Lyxiga byggnader och hotellkomplex ligger intill kåkstäder. Hypermoderna glasfasader vägg i vägg med rostiga plåtbitar ihopsatta till provisoriska hem. Man passerar en grind (med vakter) från den trånga och smutsiga gatan och kommer in till gröna gräsmattor och tjusiga fontäner. En andra gång vi promenerade var från kontoret och till tidigare nämnda köpcentrum. På trottoaren ligger en mamma och sover med en bebis på några månder intill. Här och där låg människor och sov längs vägarna medan trafiken dånade förbi och människor passerade. Just åsynen av dessa oskyldiga barn var oerhört jobbigt att se. Flickor i Lilltjejens ålder kryssade mellan bilarna och försökte sälja diverse saker.
Dagarna rullade på med fulltecknade agendor med tidsramar som ständigt fallerade. Workshops, information och demonstration. Nya människor och ämnen jag hade svårt att hänga med i. När man fick gå emellan byggnaderna för att besöka andra leveranser på plats (Nordea, BMW, Daimler, Royal Mail, IKEA) var man tacksam så man fick värma sig lite! Tur att man tipsades om sjal eller liknande då konferensrummen var otroligt kalla.
Lunch på "Banana leef", en vegetarisk restaurang. Väldigt många indier är vegetarianer så på "blandade" restauranger och serveringar var det alltid väldigt tydligt vilket som var vad - när man väl fattat vad den röda respektive gröna pricken betydde! Det gick rätt snabbt för mig att förstå att den gröna innebar vegetariskt och inte "icke-starkt"!
Till kvällen blev det middag på "Global Grill", där de helt sonika placerade byttor med glödande kol i borden. Sedan matade de på med grillspett av olika slag samt andra rätter vid sidan av. Under dagarna där borta lärde jag mig uppskatta räkor. Rackarns vilka goda exempel jag fick smaka på! Att jag missade hotellets efterrättsbuffé var rätt ok då restaurangens var ypperlig likaså.
Till onsdagen var både Anette och Mats dåliga. Inte på det "okontrollerat-ur-båda-ändar"-sättet, men ändå såpass att den planerade timmeslånga färden till Capgeminis andra kontor inte kändes särskilt lockande - vilket man kunde förstå. Jag är så otroligt glad att jag klarade mig! Visst kunde man känna sig lite halvskum ibland men det var nog snarare på grund av att ständigt äta stark mat än ogästvänliga bakterier.
Vi skulle alltså till de nya kontor som Cap uppfört i en annan del av staden. Flytten hade påbörjats till viss del, men alla byggander var ännu inte klara. Imponerande byggen!
På vägen ut passerade vi någon form av löpartävling som gick längs med motorvägen. Det såg helkonstigt ut.
Nere till höger är den byggnad vi står nedanför i den föregående bildens nedre högra hörn. Där står vi på den bortre kortsidan. Den andra är som synes inte färdigbyggd ännu. Liksom i Kina var byggnadsställningarna av bambu. Nere till vänster står vi utanför deras konferenscentrum. Lyxigt, modernt och snyggt. Vid varje möte fanns alltid en försynt indier som försåg oss med kaffe iklädd tjusig uniform och vita handskar.
Vid dagens slut hade de anordnat trädplantering! Utanför konferenscentret hade små träd planterats av olika representanter och företag. Jag och Christian fick alltså plantera ett för Volvo Cars. Kul!
Dagen avslutades med lite shopping och mat på ett köpcentrum som var Asiens största när det byggdes - när det nu var. Hann igenom en bråkdel på knappt två timmar innan vi vid nio tyckte att det nog var dags för middag.
En av matsalarna där vi käkade, tappade tydligen stinget och tog bara två av efterrättsalternativen vd någon av de kvällar vi hann upp till 36:an. Jag har inte helkoll på ordningen i mobilalbumet. För torsdagen var det inte i alla fall, för då var det teamparty! Som tack förinsatserna under våra långvariga incidenter i februari och mars bjöds SuMa och Release Service grupper på middag på ett ställe högt placerat på en terass. Hade det varit ljust hade utsikten varit intressant att se.
När indierna går ut fick vi lära oss att det är lite annorlunda. Först och främst är musiken galet hög. Sedan är de väldans förtjusta i att dansa - och ta selfies, eller snarare groupies. När de dansat ett tag - då äter dom. Och sedan dansar de vidare. Nu var det ju arbetsdag dagen efter så många tog det rätt lugnt, men många dricker heller inte alkohol. De dansar ändå. Och tack vare att musiken var så bra - den hade kunnat komma från min Spotifylista, så dansade jag med - i timmar! Trodde jag skulle svettas ihjäl men så himla roligt! Jag fick möjlighet att knyta många fler band än jag någonsin kunnat i en schemalagd timme i ett mötesrum. Indierna är mycket också på det sättet att just personliga relationer ger det där extra för att göra ett bra jobb ännu bättre. Nere till vänster är jag med Jay som ska ersätta Ashutosh som min Capkontakt i Sverige. Jättego kille.
Vi stannade kvar bland de längsta, representativt av oss, så hoppade löparbandet på morgonen för ett härligt dopp och lite sol innan frukost. Ingen kan tro att man varit i Indien en vecka för man är lika vinterblek som när man åkte. Suck. Men det var ju ingen semestertripp precis och jag har varit businessaktig så det förslår under den gångna veckan. Så kontorsaktigt och, kan man säga tråkigt? Det var ju det där med "personal shopper", eller kanske snarare stylist som jag behöver.
Sista dagen insåg man hur veckan (som vanligt) flygit förbi. Som vanligt frågade personalen om jag ville ha pancakes. Eh, ja tack!
På agendan stod "Indian cultural session" och guidad rundtur i Mumbai. Sessionen var jättebra! Väldigt intressant att få en insikt i deras kultur, bakgrund och våra skillnader.
Displayen till höger är klockren! Uppifrån och ned:
West vs East"
West vs East"
Lifestyle: Independent vs Dependent
Attitude towards punctuality
Problem solving approach
Size of individuals ego
Perception how we see each other
How to stand in line
Complexity of self expression
The evlolution of transport the last three decades
The volume of sound in a restaurant"
Man kände igen så mycket av det ovan samt det berättade från tiden man arbetat med indier. Bara en sådan sak hur svårt de har att säga nej - vad det än gäller. Det har ställt till det många gånger när man har efterfrågat eller förklarat saker. "Förstår du?" Besvaras alltid med "Ja", trots att de i själva verket inte har en aning...
Efter vår session fick teamen en liknande fast tvärtom - en insyn i hur vi västerlänningar är. Hade varit grymt roligt att få vara med och lyssna där!
Rundturen blev tidsödande av trafikmässiga skäl. Men vi hann de mer eller mindre obligatiska stoppen. Som tvätteriet där femtusen människor jobbar med att tvätta allt från privatpersoners kläder till hotellakan. Allt i en liten stenkista med upphöjd sten i mitten de daskar tygen mot.
Ghandis hus var ett annat stopp, och på vägen dit fick jag en skymt av en Volvo XC60 eller äldre XC90! Med tanke på att det säljs några hundra per år i Indien var det en ren lyckträff. Hann dock inte fota så misstänker att mina kollegor misstror mina bedyranden.
"Port of India" samt närliggande "Taj Mahal Palace & Tower Hotel", lyxhotellet som var ett av terrormålen där 2008. Syns dåligt med en bebis mitt i gången och storasyster(?) utanför en allmän toalett medan mamman antagligen är där inne. På vägen ut till sevärdheterna var hon där i varje fall.
Nere till höger är Mumbais tågstation, en kopia av den i London om jag inte minns fel. En miljon pendlare passerar där varje dag.
Hittade förresten en t-shirt jag inte kunde låta bli att köpa! Sista kvällen åt vi på en av hotellets restauranger. Japanskt(?) och otroligt gott! Extra gott med något annat än indiskt dessutom. Fick någon timmes sömn innan klockan blev 03 och det var dags att åka till flygplatsen.
Innan jag åkte hade jag ju inga andra förväntningar än att få träffa teamen. nu i efterhand inser man aktiviteter man velat göra för att få ut ännu mer av besöket. De kommersiella bitarna hade jag kunnat hoppa för att göra mer med just teamen. Se hur de arbetar, diskutera förbättringsmöjligheter från både deras och min Volvo-sida, förväntningar och svårigheter. Tror inte det kan bli aktuellt med fler besök dock, inte för mig i varje fall. Jag hade ju inte något att bidra med och är i min roll heller ingen som "räknas" med. Att jag dessutom är så pass ny och därmed än mindre att bidra med denna gång gjorde att det ibland kändes som mina medresenärer var besvikna på mig. Att de väntade på att jag skulle göra mig hörd, komma med mina åsikter, förväntningar och tankar om så vid kvällsdiskussionerna oss fyra emellan eller workshoppar med Caprepresentanter närvarande. Många gånger kom Christian med allt detta istället, tidigare AM som han varit och kan systemen utan och innan. Detta samt att jag inte orkade hänga med dom på kvällarna gjorde att de förmodligen ansåg min biljett bortkastad. Jag fattar inte hur de orkade sitta till elva, tolv och ibland ännu längre efter en sådan dag - och jag hade ju som sagt dessutom varit relativt passiv. Jag var - helt - slut när vi kom tillbaka till hotellet och somnade alltid som en klubbad säl.
Men de är ju extroverta, munnarna går i ett och att just interagera med andra fyller på deras energi medan min bara går åt. Det blir väldigt jobbigt när man känner att man inte hinner komma ifrån tillräckligt och fylla på igen. Därför fick det bli lite tidigare uppstigning för några simtag i poolen när kroppen var för trött att springa på bandet. Det gjorde ganska mycket ändå, den där lilla morgonstunden innan det var dags att träffa de andra igen till frukosten.
Extra dränerande var ovissheten med mitt boende. Johan köpte en tvåa i Balltorp, Mölndal. Då riktade jag in mig på en trea i närheten. Den har balkong men eftersom det är ett suteränghus ligger sovrummen på markplan vilket möjliggör en kattingång. Entresidan är visserligen också på marknivå men det är gemensam ingång för de fyra lägenheterna, som ett trapphus.
Vid visningen tyckte jag den kändes helt ok- och prismässigt som den kunde klara sig under mitt tak. Nu måste jag bara hitta någonstans att bo och trea med uteplats i Mölndal för den finansiella gräns jag hade verkade rätt körd. Och när jag förstod hur nära Johans den verkligen var så ville jag verkligen ha den. Den andra visningen var på lördagen då jag åkte, vilket innebar att budgivning troligtvis skulle ske medan jag var borta. Johan fick en fullmakt för att kunna skriva avtal för min räkning vilket var jättesnällt men kändes ändå jobbigt att vara beroende av honom. Budgivningen kunde jag i varje fall vara med på då det är så himla smidigt med sms, men det var känslomässigt jobbigt under de två dagarna den pågick. Svårt att hålla fokus på det som sades och presenterades.
Till slut mailade mäklaren - det var klart, den var min! Blev jublande lättad. Verifierade med banken via mail och då ringde hon med bryderier kring att StV ännu inte var såld. Stressen kom tredubbelt tillbaka när hon bad att få återkomma när hon fått "räkna lite mera". Jag hamnar ju med dubbla boenden så länge StV inte är såld med det övergångslån som krävs tills dess och min kapitalinsats faktiskt kommer loss.
Hann tänka tusen "tänk om" och "hur" innan hon ringde igen och gav grönt ljus - om än med mindre marginaler och förbehåll att priset på stugan kanske behöver sänkas för att få den såld. Vi har bara en intressent kvar som inte är villig att ge det vi begär. Vi har gått ner något men inte tillräckligt, så ytterligare visningar kan bli aktuellt. Detta är lite smolk i glädjebägaren - men nu har jag i varje fall eget boende fixat! Lilltjejen får eget rum och katterna kan gå ut när jag fixat en form av avsats vid fönstren.
När vi skrev kontrakten för huset den där torsdagen innan jag åkte följde ju Lilltjejen med och sysselsatte sig med att rita på deras anteckningskort. När jag skulle åka gav hon mig denna att titta på "ifall jag skulle sakna henne". Mammas underbara tjej!
Kommentarer
Postat av: Anna i gbg
Åh grattis till lägenheten!! Det kommer ju bli toppen!! Håller tummarna för att någon köper stugan till ett pris ni kan acceptera.
Vilket äventyr du har varit ute på- jösses vilken speed- och att du kom ihåg allt ;-) Ja tur att du skrev ner det nu medans det ändå var färskt. Man tror att man ska komma ihåg saker och ting men det bleknar väldigt fort och lätt. Bra att ha saker uppskrivna och bilder, då är det ju lättare att hänga upp minnet ;-)
Anna i gbg....
Postat av: Linda till Anna i gbg
Tack så mycket! :)
Hehe, ja fuskade med bade anteckningar och agendorna som jag sparat. Annars hade det blivit svårare! Man får ta tiden att plita ner grejerna för det är ju så kul att ha kvar och läsa senare :)
Postat av: Elin
Wow, vilken resa och vilka kontraster!
Grattis till lägenheten, skönt att ha det fixat! Ca 3,3 km från oss så någon springrunda i skogarna omkring kanske kan bli aktuell?! ☺️
Kram
Postat av: Linda till Elin
Tackar! 😊 är det så nära? Klart! 😊
Trackback
