Fick en liten överraskning när jag sömndrucken tände ljuset i badrummet denna morgon. Det förklarade varför jag bara hade Lilla Grå och Brorsan i sängen under natten.

Har gått in skorna nu och tycker kors i taket att det känns rätt ok att marschera omkring i. För det är nästan så det känns - att jag marscherar. 

 

Min klädsel som på sistone går mera mot business känns som en form av rustning, Jag klär bokstavligen på mig den roll jag så sakteliga börjar komma in i. Observera sakteligen. Myrsteg. I sirapsseg snigelfart. Men ändock.

Kanske borde jag ha denna på mig istället. Stoffe skickade den och jag tycker vi borde göra en massbeställning och bära en och samma dag!

Imorgon åker jag till Indien och har ingen resfeber över huvudtaget. Konstigt. Kanske för att jag ännu inte fattat att jag faktiskt ska dit. En vecka i fyrtiogradig värme och agenda fullsmockad med sociala grejer. Gemensamma frukostar, luncher, middagar! Jag kommer energimässigt att vara nära absoluta nollpunkten när jag kommer tillbaka. Behöva en vecka på en öde ö eller i isoleringscell. Tar med mig löpargrejerna då hotellet ska ha gym med band och hoppas på tid och möjlighet att andas lite. Innan lunch lyfter vi mot Mumbai via Istanbul. Låt oss hoppas jag inte hamnar bredvid något tjötröv. Eller vitlöksstinkande. Eller svettluktande. Vad är värst egentligen?