Bröt trenden och körde morgonlöpet denna tisdag istället då PT sessionerna kommer att behöva flytta på sig. Var rätt taggad men så kom håll i hela mellangärdet efter tre kilometer och ville inte ge sig. Tvingades att gå bitvis så är nöjd att jag ändå klarade sexminutersgränsen. Men sjukt störigt att jag fått håll de senaste gångerna. 

Kallt men vackert i gryningsljuset bland mångfärgade löv och morgondimma.  

Osedvanligt lugnt på mötesfronten denna vecka, min sista på mitt nuvarande uppdrag. Därefter lär det bli intensivt och korvstoppning utan dess like.

Kändes konstigt att berätta för verksamheten igår i samband med ett möte där många var närvarande. Liksom när jag lämnade lärarjobbet kände jag mig som en svikare, även om det var ofantligt mycket värre när jag stod framför mina älskade elever. Det var riktigt, riktigt jobbigt. Att stå där och i princip erkänna sig besegrad, att man ville så mycket men inte orkade. Fy sjutton. Ändå var det några av mina mest givande år för så otroligt givande det är att vara lärare för tonåringar! Inser dock att jag aldrig kommer att återvända till den rollen - om jag inte nödgas. Det är otroligt givande men det är det också där jag är nu, må hända på ett annat sätt. Det simpla faktum att den oförskämt mycket högre lön jag har nu omintetgör ett tillbakasteg. Att gå tillbaka och riskera samma fälla igen för halva lönen är det faktiskt inte värt. Fantastiska ungdomar till trots.