Dagens skrivpuff:
Sitter och funderar över livet och dess kringelikrokar. Man tycker att livet rullar på i obönhörliga vardagsspår, förutsägbart till tristess. Men hur många är så fokuserade på en föreställd framtid att man glömmer det viktigaste. Här och nu. Dagen du befinner dig i, som utspelas omkring dig just nu. Hur många glömmer nuet för framtiden? En framtid som kan tyckas rak och förutsägbar är ju i själva verket inte det alls. Framtiden är föränderlig, hur mycket beroende på de val du ställs inför och därmed väljer att ta. Sidospår kommer, plötsliga återvändsgränder och ojämnheter. Vi är tränade att välja den raka, förutsägbara och därmed trygga vägen. Ibland måste vi att välja och ibland tvingas vi in på en ny. Lämna det trygga och förutsägbara för något nytt och främmande, kanske till och med skrämmande.

Sitter och ser tillbaka på mina passerade vägar. Ojämnheterna. Sidospåren. Valen jag gjorde och framtiden som jag bara låtit komma så som den blev, just utifrån dessa val. Det mångfasetterade arbetslivet jag fortfarande utforskar. Kärleken, sorgen, smärtan och glädjen min familj gett och orsakat. Så många val jag kunnat göra annorlunda men av vilka det blev nu format mig till den jag är idag. På gott och ont.