Jag mår illa. Flera timmar senare och jag mår illa. Tre timmar combat är inte meningen, men sjukt och galet roligt ändå. Majorna är tokiga i combat. Det är trångt, dålig luft och svetthalt på golvet efter tjugo minuter och de skriker som galningar. Kolla golvet på bilden ovan!

Till sista minuten var det osäkert om jag behövdes eller inte. På plats var Sandra det också så mina back-up tjänster var överflödiga. Tänkte vara med en timme i alla fall men det blev tre och nästan-en-halv! När timmen började närma sig hade jag börjat få känningar i knät och funderade på att ge mig. Men kort därefter började Sandra få problem med vaden så halvvägs ungefär fick jag kliva in och köra. Helt omöjligt att hålla igen, att liksom försöka hushålla med energin - ha! Man blev så taggad att man inte kände hur slut man var.

Det kände man dock desto mer efteråt. Man har ju sett och hört om dom som pressat sig tills de spyr och inte riktigt förstått hur man kunnat göra det. Man borde ju liksom känna och stoppa i tid? Nu fattar jag. Illamåendet kom på vägen hem och har som sagt ännu inte gett sig. 

En av after work mycket trött Johan orkade inte följa med utan lät mig åka själv ut till StV. Han och Lilltjejen kommer imorgon istället.