Brashäng
Höstmörker innebär tända ljus och mysiga brasor. En del blir nedstämda och man talar om höst- eller till och med vår-depression. Ännu något jag inte förstår mig på. Deprimerad för att det blir en annan årstid? Är det inte för mörkret så är det för ljuset - helknasigt. Gjort ett ytterst halvhjärtat försök att byta sommar mot vinter i garderoben. Fick undan fyra plagg varav två var byxor som blivit för korta i benen.
Apropå ben var det enbart dom som gällde vid dagens PT-session. Var darrig en halvtimme efteråt, men hade helt klart förväntat mig mer träningsvärk till kvällen än jag nu ändå har. Får väl se imorgon. Har ambitionen att lubba i alla fall, dock blir det här hemifrån då folk kommer hit för att byta värmepannan. Jobb från fåtöljen alltså - tack dagens uppkopplade samhälle.
Den där känslan man kan få ibland där hela ens jag skriker: "Nu får det vara nog!". Kommer hem efter en lång dag och hämtning på dagis, går direkt till köket för att påbörja middagen - och känner hur skitigt golvet är. Ett faktum jag lyckats trycka undan men nu alltså inte klarar längre. Den känslan, aurgh! Drar inte ens av mig jobbkläderna vilket jag brukar efter hemkomst utan fram med dammsugaren och därefter skurmoppen. Frenetiskt gnuggar jag klinkersplattorna tills krypandet i kroppen går över och friden infinner sig. Nu är jag redo att trilla köttbullar. Och jäklar vilka goda köttbullar jag gör!
Johan ligger i soffan bakom mig och kollar någon avgörande Frölundamatch. Trycker tillbaka irritationen varje gång han högljutt uttrycker sina sympatier. Att jag orkar, att det ska vara så svårt att inte bry sig! Somliga saker har jag uppenbarligen lätt att störa mig på.
Hade lust att skriva mera men nu orkar jag faktiskt inte. Känner mer för att käka glass, så det får det bli. Nomnom!
Kommentarer
Trackback
