Sängläge


På många år är det nog bara då jag så sällsynt varit sjuk som jag ännu legat i sängen denna tid. Med Lilltjejen hos farmor och farfar kan man passa på. 
Andra-adventshelg som bestått av kompishäng för nämnda tjej, terminsavslutning i simskolan och julbord med Johans jobb.
Linda grävde i garderoben och hittade klänning och skor som för många år sedan köptes för ett bröllop. Än en gång - all heder till alla dom som går i klackar hela dagarna! Och mina var ändå rätt snälla. Likväl kunde jag bortse från smärtan när möjligheten till dans kom. Två gånger på en vecka! Inser hur mycket jag saknat att stå på dansgolvet! Med andra skor hade jag kunnat stanna längre men Johan kroknade så nöjde oss innan midnatt. Lite kul att man som nästan-fyrtio för första gången blev bjuden på en drink (shot) av en för mig okänd kille som Johan tidigare under showen pekat ut som Eddy Bengtsson. Hade inte hjärta att säga att jag inte drack.
Julbordsfolket hade en egen bar- och dansavdelning då nattklubben senare öppnade. Det var ju rätt trevligt med tanke på att klubben hade 18-årsgräns. De ser ju ut som barn! Japp, nästan-fyrtio var der ja.
Iakttog ordningsvakterna lite vid tillfällen och insåg också där att jag både saknade och inte saknade det jobbet. Påmindes dock i nattklubbens ljus att reflexerna störde mitt synfält och omintetgjorde eventuella tankar på "come-back". 

Förkylningen är tack och lov mycket bättre men maten smakade inte mycket för det. Att ljuset i lokalen dessutom förvandlade den till en likfärgad massa bidrog till smaklösheten. Men jag blev mätt i alla fall. Bordssällskapet mitt emot flyttade iväg så fort anständigheten bjöd då jag inte orkade socialisera i den utsträckning han behövde. Långtråkig väntan till showen började som dessbättre var helt ok. Jörgen Mörnbäck var ännu ett nytt namn för mig men riktigt bra - och bra musikframträdanden av Hanna Hedlund och co. Det är ju roligt att gå på show och underhållning men gör det ändå så sällan. Synd egentligen när man ändå bor i en stad där utbudet onekligen är bättre än Piteå/Umeå.
Får se hur fötterna känns när jag nu väl placerar dom på golvet. Får se hur kroppen känns när jag nu väl efter en  vecka ska köra combat i eftermiddag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0