Ont

Lilltjejen tassade över vid halv fyra och sedan hade jag svårt att somna om. Typiskt. Till slut blev det lite halvslummer i alla fall. Johan pallrade sig upp till sin innebandy och Lilltjejen sover ännu!
Bara här där jag ligger ner känner jag träningsvärken plåga min arma kropp. Ynkedom är mitt andra namn.
På dagens agenda står att förhoppningsvis slutföra julshoppingen och röja i bombnedslaget som skett här hemma. Känns inte som jag varit hemma på hela veckan - vilket i princip är sant. De tre dagar jag inte lämnat på dagis har jag åkt i ottan. De tre dagar jag inte hämtat på dagis har jag varit hemma sent. Ombytta roller när Johan varit den som varit i säng före mig. Synnerligen ovanligt.
När jag kom ut på parkeringen någon gång i veckan hade en gröning ställt sig intill. Tyckte det var så kul med de två pigga färgerna bland alla grå och tråkiga . Fattar inte varför tillverkarna, inklusive Volvo inte vågar eller tillåter bredare färgutbud på sina bilar. Nej, mainstream, diskret, sofistikerat eller nåt är det tydligen som gäller. Svårsålt på eftermarknaden hävdas det, men vi är ju uppenbarligen några i alla fall som vill ha och uppskattar lite roligare färger. Fördelen nu att tillhöra undantagen är enkelheten att hitta Gulingen på parkeringen. Vet inte hur många gånger jag sprungit och letat vår gråa Volvo - på Volvoparkeringen. Ska det verkligen vara så att man måste använda "Tuta och blinka"-funktionen på sin bil för att hitta den? Kanske jag istället helt sonika borde lära mig komma ihåg var jag parkerar...
Nej, nu pallar inte min rygg att ligga mera. Eller är det träningsvärken som gör ont? Svårt att veta faktiskt. Aj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0