Mötesfritt

Lilltjejen har ju gått två terminer på simskolan nu. Den håller till på Vattenpalatset i Lerum. De har ett synnerligen bissart upplägg på sina omklädningsrum där man har ett första utrymme för ombyte. Därefter får man packa ihop sina prylar för att transportera dom till det gemensamma området där skåpen står. Således får den blyge tillse at svepa om sig handduken ordentligt efter badet för att kunna krångla fram sina grejer och bogsera dom och eventuell livlig avkomma tillbaka till det förstnämnda utrymmet för torkning och påklädning. Helknäppt.
 
I vilket fall har ju Johan den gångna terminen varit den som följt Lilltjejen till simskolan med undantag av några tillfällen. Har då iakttagit några scener som gör mig riktigt ledsen. En sådan är en mor med dotter i kanske sjuårsåldern. Mamman får stå och hålla upp en handduk för att skyla dottern i det hörn hon står för att byta om. Är det mammans initiativ är det skrämmande, är det dotterns så är det sorgligt.
I ett annat exempel är tjejen i tio-tolvårsåldern. Hård omsnörd av sin handduk ålar hon omständigt av sig kläderna för att lika omständigt krångla på sig sin baddräkt. I ett annat hörn står en tonårstjej och gör likadant.
Vi är i ett omklädningsrum med bara tjejer, flickor, kvinnor, tösabitar, kärringar och damer i alla storlekar och varianter - så som flickor, kvinnor, tösabitar, kärringar och damer är alla åldrar är. Ändå är dessa unga flickor maniskt rädda för att visa sina kroppar. Varför? 
Försöker mig på ett naveldjupt resonemang.
Man döljer sig för att: Man är blyg eller inte trivs med att andra kan se dig.
Man trivs inte för att: Man är ovan att vistas naken bland okända människor eller för att man skäms.
Man skäms för att: Man tror att man är avvikande på något sätt.
Man tror man är avvikande för att: Kroppsidealen och självuppfattningen inte går ihop.
Kroppsidealen och självuppfattningen går inte ihop för att: Vi matas från all håll om vad som är "rätt, bra, snyggast, hälsosammast osv."
 
En tjej och kund till NW hade mailat och påpekat ett faktum som gav mig en tankeställare och påminnelse hur lätt det är att falla i denna jargong. Många instruktörer - inklusive undertecknad använde julhelgen som extra motivation och medel att pusha sina deltagare. "Nu ska julchokladen bort!" "Julskinkorna ska trimmas till!" "Tänk på alla skumtomtar!". Som ung tjej med anorexi i bagaget kan det räcka för att känna riktig skam och i värsta fall falla tillbaka eller få mer vatten på sin sjukdomskvarn.
Överallt, hela tiden pratas det om dieter, hur man tappar mest på kortast tid, suckas och pustas över siffrorna på vågen och plufsiga magar. Föräldrar serverar (förhoppningsvis) riktiga måltider till barnen men sitter själva vid middagsbordet med kvarg och ångkokta broccolistänger samtidigt som de säger åt sina ungdomar att äta ordentligt. Gör dessa ungdomar som vi gör eller som vi säger?
Det förekommer många kampanjer och liknande på sociala medier för att ifrågasätta och belysa de snedvridna kropps- och skönhetsidealen. Det är ju jättebra, men egentligen borde de ju inte ens behövas.
Faktum kvarstår att mindreåriga flickor inte vågar visa sig för andra flickor för att de skäms för sina kroppar och tror att de inte duger. Det är så skrämmande och sorgligt. Jag ville bara gå fram och krama dessa flickor, trycka in lite styrka och självförtroende. Istället ser jag till att både jag och min Lilltjej byter om och rör oss i omklädningsrummet lika självklart som om vi varit fullt påklädda. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0