Fåtöljen igen
Den var det alltså. Den klassiska "O Fortuna". Skruva upp volymen och placera den med dig i en gigantisk nedsläckt grotta. Musiken dånar genom valven och olikfärgade strålkastare ömsom smyger fram bakom stalagmiter och stalaktiter, böljar genom valv och strålar från ej skönjbara djup. Trodde Ronja skulle bli rädd men hon satt där intill, lutade sig närmare och viskade: "-Mamma, det är vackert"!
Själv drev det upp både ståpäls och tårar som sagt. Många grottor fanns att besöka på Mallorca och vårt val Cuevas de Artà var en lyckträff. Reviderar det där med att Mallorca inte var något exotiskt semestermål. Med större flexibilitet finns onekligen potential. Både jag och Johan hade gärna begett oss ut på någon av alla vandringsleder som vi körde förbi under vårt snirklande i berg och längs kust.
(Inte lätt att hålla den horisontella linjen...)
(Okej, inte bara Johan som har svårt att hålla rakt)
Det är ju överkomlig flygresa med sina cirkus tre timmar men ändå känns det nu rejält i svanskotan. Lilltjejen klarade resan galant trots rejäl turbulens vid landningen hemmavid.
Någon (Anna) efterfrågade bilder på shoppingresultatet. Hon är än mer förtjust i Desigual så är lur på att det är dessa inköp hon var mest intresserad av. Försökte ta bild i vår halvdanna belysning.
Utfläkt på golvet kommer inget Desigual till sin rätt så googlade lite:
Upptäckte att det ju fanns massor av tokfräcka leggings (och annat) från Desigual. Nästan så jag frestas att våga klädshoppa på nätet. Bara nästan. Jackan fick jag köpa i storlek 48! Så går det när man är så bredaxlad att man flera gånger fått frågan om man håller på med simning.
Ja, väl hemma så var det raska puckar att packa upp och köra igång första maskinen tvätt. SÅ skönt att vara klar snabbt. Till och med Johan som utan problem kan låta sina väskor stå både två och tre veckor erkänner att det är rätt skönt att ha det gjort med en gång.
Därefter var det middag. Att äta ute i all ära men efter en vecka med i princip identiska menyer på var och varannan restaurang där enda tillbehöret var pommes var vi ruskigt sugna på riktig rejäl husmanskost. Pannbiff med lök!
Ett halvt kilo potatis, ett halvt kilo blandfärs, två stekta lökar, en halv burk smörgåsgurka och fyra(!) deciliter grädde. Lilltjejen som levt på äppeljuice fick efterlängtad mjölkmustasch och en liten beskärd del av ovanstående. Resten glufsade föräldrarna i sig under njutningsfulla stön och hummanden.
Gråbröderna verkar nöjda att ha oss hemma igen men Lilla Grå som försvann någon dag innan avfärden har vi ännu inte sett till. Tyvärr verkar hon vara borta. Antingen bortdriven av Gråbröderna eller tillrätta i något nytt hem. Hoppas på det sistnämnda och inte något jobbigt tråkigt tredje alternativ. Lilltjejen lade upp mat, rättvist i tre skålar och ställde undan den tredje för Grå när hon dyker upp. Gör lite ont i hjärtat när det troligtvis inte blir så.
Kommentarer
Trackback
