Magen knorrar olyckligt men ratar bananen jag trots allt köpte tidigare idag. Var är de kulinariskt tilltalande mellanmålen när man behöver dom?

Funderar ibland på att skapa en anonym blogg. En plats att få ned de tankar som snurrar emellanåt, nedpräntade utan möjlig koppling till mig. Nu får jag hålla dom kvar i huvudet och bolla så gott det går i dess begränsade utrymme. Tur att det inte behövs allt för ofta. Jag är ju rätt öppen i denna blogg, mer än många kanske anser vara ok. Dock var det nu ett tag sedan jag behövde lätta på trycket och fyller nu html-fältet med vardagligt nonsens istället. Inte ens en skrivpuff får jag till. 

Några funderingar som dock börjat dyka upp i periferin än något som med nöd kanske skulle kunna kallas, hm, ambitioner. En ofokuserad tanke att vilja ha något mer på jobbet. Vet faktiskt inte om jag haft det förut. Har inte haft den typ av anställning som möjliggjort detta tidigare. Eller så har jag förändrats på något plan. Som att jag plötsligt börjat gilla kostymer. Ambitioner och kostymer, verkligen inte likt mig. Men visst låter det rätt B att säga att man saknar ambitioner? Inget att lyfta fram på en arbetsintervju precis. Kanske har jag visst haft ambitioner men saknat behov eller vilja att faktiskt inse eller reflektera över dom. Är inte det i sig oambitiöst?