Bara sådär en dag
Sällsamt glad blev denna dag när jag till slut gav vika och gav mig själv en efterlängtad present. Helt oplanerat i samband med andra väl planerade i köp men oj vad roligt! Vill bara hem och fixa med den!
Brummar hemåt med tankar för en gångs skull någon annanstans än i min egna välmående sfär.
Återvänder lite senare till Partille för ViPR gånger två. Vi har blivit uppmuntrade att promota våra produkter och som lydig medarbetare gör jag såklart mitt jobb. Fast å andra sidan har jag ju alltid haft deras produkter på mina pass, anti-vatten drickare som jag är.
Ses igen imorgon Partille.
Kanske var det därför jag gjorde något annat helt stick i stäv mina tidigare principer. Utanför Allums köpcentrum och ICA Maxi där storhandling väntade satt en av de många och omtalade tiggarna. Såg tre på min korta stadstur igår och just där vid Allum brukar också alltid någon sitta.
Jag tillhör dom som konsekvent vägrat ge dessa tiggare något. Oavsett bakomliggande motiv som tvång eller ligor har jag sett igenom eller åt andra hållet. Fast när jag sett de där som står på knä med pannan i backen och armarna med muggen utsträckt framför sig tycker jag bara bedriften att sitta så om så bara en timme nästan är förtjänt en femma eller två.
Idag satte jag mig på huk framför mannen, för denna gång var det en man i min ålder. Satte mig och såg honom. Kanske ville jag se det, kanske var det faktiskt så. Trötta desillusionerade ögon mötte mina, låg röst med enstavig närmast obefintlig engelska.
Han förstod inte mig, jag förstod inte honom. Hade någon grumlig tanke att köpa honom en kaffe, kanske en smörgås. Inga pengar. Så när jag gick där bland hyllorna med scannern i handen fann jag mig ta en plastkasse vid sidan om mina stora röda ICA-påsar och lägga i vad jag kunde tänka vara till lite godo. Vad ger man en som kanske inget har? Om man inga pengar har, vad försakar man först? Så lade ner bröd, en ost, juice, en halv grillad kyckling, ris, äpplen, en tandborste och en tub med tandkräm. Det sista inte så mättande men kanske tillfredsställande på ett annat plan.
Rullar ut min kundvagn med mina fullastade kassar och räcker över den halvfulla påsen till honom. Han tackar flera gånger och ler lite, jag rör lite tafatt vid hans axel och rullar vidare.
Från parkeringshusets andra våning kikar jag ned på honom. Han har tagit ett bröd och tuggar snabbt. Påsen har han knutit igen tätt vid sin sida.
Liga eller inte struntar jag i, det kändes bra. Det kändes rätt. Bara sådär denna dag.
Återvänder lite senare till Partille för ViPR gånger två. Vi har blivit uppmuntrade att promota våra produkter och som lydig medarbetare gör jag såklart mitt jobb. Fast å andra sidan har jag ju alltid haft deras produkter på mina pass, anti-vatten drickare som jag är.
Kommentarer
Trackback
