Johan har tappat rösten och jag slemhostar. Men Saabis slank igenom besiktningen med goda vitsord. Körde Kycklinglårfiléer i ugnen över en halvtimme men blodet rann ändå invid benen. Men äggnudlar med sweet chilisås och knaperstekt bacon var riktigt gott bara det.
Jag genomgår någon form av "avspelifiering". Fick hjärnan att slappna av med Hay Day och The Simpsons såpass att det till slut fick motsatt effekt. Logga in och skörda, inkassera och sälja kom till slut att handla mer om ett tidsödande måste morgon och kväll än avslappning. Så jag slutade. Samma sak med Facebook, bloggar och Instagram. Minimerat bloggarna till två-tre och lagt ner Instagram. Facebook hänger dock kvar, med delade känslor. Den huvudsakliga kommunikationen gällande Nordic Wellness och instruerandet går via den kanalen så den fyller en form av syfte men försöker minimera användandet i övrigt. Otroligt mycket skit förmedlas via FB men också en del bra saker. Jag får helt enkelt se till att bara anamma det positiva och begränsa spelandet. Hamnade ju till slut i Candy Crush men dess begränsade antal liv medför automatiskt relativt kort tid.
Undviker också Aftonbladet för allt elände som ändå bara får mig att må dåligt. Det är ju så självklart egentligen, att ta bort sådant som påverkar en negativt, sådant som jag faktiskt själv kan påverka och ta bort. Det tog bara ett tag att inse hur pass illa det var. Men det kan också handla om faser på samma sätt som läsning, virkning, stickning och målning. Eller detta i kombination att jag börjar ha så mycket på jobbet att den lediga tiden vill ägnas åt något mer kvalitativt än meningslöst spel på fån och padda. Hitta balans, koppla av hjärnan med spel och FB en stund istället för timmar. Göra någon meningsfullt istället. Som att ... blogga? Hoho!
Apropå jobbet bollade jag lite med Johan igår gällande min gnagande känsla av att jag överskattas. Vafalls? Hur kan det vara något negativt? Jag får erbjudanden och uppdrag jag själv känner mig långt ifrån kvalificerad för. Det får mig att tro de fått en helt felaktig bild av mig, som att jag kan mycket mer än jag faktiskt gör. Och jag förstår inte varifrån eller hur de fått denna uppfattning. Det handlar inte om någon falsk blygsamhet, det gör mig orolig, fyller mig med känslan av en ballong som bara växer för att slutligen explodera då allas ögon öppnas.
Jag har lärt mig massor bara de senaste månaderna, men ju mer jag lär mig desto mer uppenbart blir det hur lite jag faktiskt vet. Då är det frustrerande när alla omkring en har en uppfattning jag själv står långt ifrån. Det går så fort och farten kastar mig hit och dit, i lika delar förtjusning som förskräckelse över hastigheten. Jag vet inte vart det leder, vet inte om jag vill veta heller. Vill bara göra ett bra jobb där jag befinner mig just nu men hinner inte. Vill men hinner inte, vill för att jag vill och inte för att jag måste. För att det är roligt och inte bara plikt och ansvarskänsla som annars är en av mina starkaste drivkrafter.
Mitt sista utbildningsblock närmar sig och oron gör sig påmind bara jag tänker på hur jag ska få det att gå ihop med min nuvarande kalender. Har inte uppdaterat materialet sedan Shanghai för över ett år sedan och inte heller utbildat på lika lång tid. Materialet kommer att ta sådan jäkla tid och känns än mer frustrerande eftersom jag kommer att måsta lägga all den tiden bara för att sedan lämna ifrån mig det. I samma veva kommer troligtvis Johan att åka till Barcelona för jobbet under två veckor samtidigt som nya combatreleasen ska pluggas in. Har fortfarande inte fixat ny musik till ViPR-passen, för att inte tala om att koreografin till båda passen också behöver bytas. Just detta att bygga själv är en anledning till att jag nu känner för att sluta instruera ViPR när min erfordliga tid är slut. Kanske kan jag istället hoppa på GRIT som likt alla LesMills koncept har färdiga kit att "bara" plugga in.
Nu börjar jag bli trött på den här hostan. Sådana där djupa roliga hostningar som lockar lungorna upp till halsmandlarna. Imorgon är planen att åka och bada tillsammans med Eddie och hans familj. Lilltjejen gillar det ju skarpt och Sundahallens varma pool lämpar sig väl för undertecknad. Till eftermiddagen är det sedan Combat kvartal på SATS anläggning mitt i centrum. De digitala kiten som nu gäller kan vi redan nu ladda ned och musiken känns som vanligt sådär. Blir intressant att se var koreografin har att bjuda på. Kan ju faktiskt redan börja kolla på den.
