Såja

Rätt lugnt på jobbet som väntat. Unnade mig en stund i bastun efter passet för att sedan komplettera ännu en gång inför julen. Ambitionen att laga middag själv gick åt fanders när jag insåg att klockan skulle bli nio innan jag var hemma. Nu kunde jag istället ägna en stund åt julklapps- och födelsedagspresent-inslagning medan mina appar uppdaterades. Johan tyckte visst att jag gjorde det allt för sällan.

 

Jag visste inte ens att jag hade så många appar. 23 stycken alltså, använder jag verkligen alla? Näe, så liksom vän-listan på FB rensade jag lite. Fast FB var lite knepigare. En del människor har jag inte en susning vilka de är! Mina foton från Tylösand medförde en hoper nya till listan för att de skulle kunna se dom så jag bara accepterade alla requests. Ja, det kan säkert styras på annat sätt men jag och Facebooks funktionalitet är inget som direkt varit på min top hundra intresselista.

Hur som helst sitter jag där osäker och hovrar med fingret över "Unfriend". Tänk om det är någon jag faktiskt känner jag står i begrepp att förolämpa nu? Men om namnet bara låter snäppet mer bekant som inte alls och ansiktet på den förskönade bilden är lika obekant som månens baksida, då kan det väl knappast vara någon nära vän. Inte ens en noll komma fem på den tioskaliga känner-människan-listan. Näe. Väck med dig, sorry. 

Och vän-förfrågningar från människor där jag inte har en susning om vilka de är. Vem gör så? Är inte det som att bjuda in sig själv i en okänd människas hem? Kliva innanför den personliga sfären och utmanande testa ens medgörlighet. Vara öppen och accepterande eller otrevligt avsnoppande? Människa från andra sidan planeten, lättare att snoppa av. Men när man ser att man har gemensamma vänner och personen också placerat sig i Göteborgsområdet, då borde man rimligtvis ha en susning vem personen är. Men nej. Jobbigt läge.  Gör som på LinkedIn, svarar inte över huvudtaget. Hoppas de till slut ska dra tillbaka sin förfrågan. Också ganska taskigt. Som att sträcka ut handen för att hälsa och den andre ignorerar gesten. Det är jag det, den andre. Toppen.

jag har rensat i fb. Har tagit bort flera gamla vänner å kollegor. Såna som aldrig lägger in nåt, de som aldrig kommenterar osv. Ibland rensar jag bort de som skriver för mycket också. ;-) vill liksom inte veta allt. Men man kan även ignorera inlägg, dvs ha kvar vännen men inte se alla dessa happy-uppdateringar. Ibland undrar jag varför jag är med i fb - men så finns det vissa grupper som har ett syfte: Dotterns basketlag, min skolas infosida, osv...

Mm, av den anledningen återupptog jag mitt konto. Man får välja vad man vill ha FB till men skrämmande hur en del inte verkar kunna/vilja begränsa sig. Fast å andra sidan har kör jag ju istället denna blogg. Fast igen så är den ytterst valfri att besöka :)

Jag lägger aldrig till folk jag inte känner- jag trycker nej då och jag har inte dåligt samvete för fem öre. Dom vet ju lika bra som jag att vi inte känner varann... och om dom ändå vill ha kontakt kan dom maila ;-)Man kan ju faktiskt skicka meddelande till varann på facebook utan att vara vänner :-)

Knepigare är det när det är nån som man kanske är bekant med, kanske inte känner direkt men springer på via jobbet. Då kan jag få dåligt samvete för att jag egentligen inte vill lägga till dom, men så tänker jag att jag kan ju alltid ta bort dom efter ett tag- vilket jag aldrig gör för jag glömmer oftast bort det ;-)

Rensa med gott samvete- om du aldrig ser nåt från dom i ditt flöde så kommer dom inte märka att du är borta ;-)

Anna i gbg....

Jag lider ju av den där åkomman överdrivet samvete och har världens sämsta ansiktsminne. Tänk om det är någon av mina deltagare? Någon jag jobbat med? Men de kan ju förstås skriva ett meddelande om det skulle vara så. Annars var ju din metod inte så dum. Lägga till och ta bort efter ett tag. Komma ihåg att göra det :)