Som Vector i "Dumma mej" säger (eller "Despicable me" som vi säger här hemma eftersom man inte ska säga "Dumma"), när han finner sig fast på månen: "Prutt också!"

 

Allt eftersom tisdagen gick kände jag mig sämre och sämre. Frös som en hund och däckade när jag kom hem. Drygt 39 grader registrerar örontempen och den typiska värken i kroppen tar över. Innan jag fick barn hade jag haft feber kanske tre gånger totalt? Nu har jag på tre år passerat det med vad som känns minst det dubbla. Hoppas bara att det går över lika fort som förra gången då det var feber enda kvällen/natten och sedan bra. Bättre idag, tror febern är över men ond och sårig i halsen med hosta som skär som rakblad därigenom. Störigt!

 

Johans periodiska men långvariga problem med en fot kom tillbaka i måndagskväll. Och då han inte kan gå när det slår till var han hemma igår. Magnetröntgen på gång så en orsak kan kanske äntligen komma fram till slut.

Så det är två synnerligen ynkliga föräldrar här hemma nu och kinkiga dessutom som vi gärna blir när våra kroppar sviker. Tur i oturen att Lilltjejen också är lite förkyld så hon inte är full fräs efter dagis.

 

Eftersom jag är mer människa igen kopplar jag upp mig och jobbar. Ont i halsen framför datorn eller tv:n kvittar liksom lika. Då kan man lika väl få behövliga grejer gjorda.

Så som en fluga på väggen, eller snarare bordet lyssnar jag på ett möte som kräver fysisk närvaro för meningsfullt utbyte. Prutt där också.

 

Letar vikarie till mitt pass imorgon utan framgång. Prutt igen. Kör benhårt på att det verkligen ska bli som förra gången och bli frisk för att köra utan känningar.