Den där känslan

Det kan vara ett besked, en nyhet, en kommentar, ett lättfluget ord från medveten eller omedveten mun. Som kan ge den känslan. Den där känslan som uppfyller uttrycken att blodet lämnar ens ansikte, att man blir alldeles kall, hjärtat ramlar ned i magen, blodet fryser eller tiden stannar. Alla har vi väl tyvärr upplevt den någon gång, jag likaså ett antal. Alla har de varit av privat natur men denna gång gällde det min professionella, via mail.

Jag vet att man ska koppla bort arbete när man är på semester, men den där ikonen är ju så nära till hands och så obeveklig krönt med en vit siffra i röd cirkel! Jag satt i min andels-luftkonditionerade lägenhet, våt i håret efter ett lek med dottern i poolen i den tjugofemgradiga kvällen. Läste, kände hjärtat dunsa ned i magen och kroppen frysa till is. 

Aldrig hade jag i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att min enkla handling skulle få sådana vida, ja till och med globala konsekvenser. Med mer erfarenhet och eftertanke hade det nog aldrig hänt, men som vanligt är det lätt att vara efterklok.

En stor del av mig är lättad att jag befinner mig i andra änden av världsdelen. En icke matematisk lika stor del är glad att jag faktiskt kollade mailen och fick reda på detta nu och inte kastat i ansiktet på plats på måndag. 

Men inget ont som inte har något gott med sig som min underbara, och tyvärr snart byta-uppdrag-för-nya-utmaningar-chef, min chefs chef samt kollegor försäkrat. Fantastisk vad mycket tröst och stöttning som kan förmedlad i mail.

Litegrann som att idioten inte kan klandras för idiotiska handlingar utan istället icke-idioterna som lät det ske. Idioten klamrar sig fast vid deras trösterika ord och litar på att hon har jobbet kvar på måndag. 

Gjort är gjort, men jag lär aldrig få sluta höra om detta...

(Särskilda platser för idioter också? Längst bort från affären!)

Det är ingen som klandrar dig. Det är processen det är fel på, inte dina handlingar. Detta har öppnat ögonen hos många vilket är mycket positivt. Dessutom blev vi av med en massa gammalt skräp... win-win helt klart! PS. Njut av semestern! :-)

Jag förstår precis hur du känner... man ältar gärna saker man gjort, som kanske inte blev som tänkt. Man funderar och funderar över hur man skulle gjort och om bara om fanns... Utan att veta vad som hänt, men efter att ha läst kommentaren här ovan, verkar det inte vara katastrof, snarare tvärtom. Tack vare din "fadäs" (?) har nu andra uppmärksammats och slipper göra samma misstag- nåt som troligen hade skett förr eller senare om det är systemet det är fel på... otur att det var just du som råkade ut för det.

Försök släppa detta nu och njut av semestern- som ovan kommentator säger- ingen klandrar dig, tvärtom. Du är din störste kritiker och den som dömer hårdast- ingen annan. Visst är det knäppt?? ;-)

En stor kram till dig!

Anna i gbg...

Bamsekram till dig! Av kommentaren ovan att döma och som du skriver, alla dina kollegors och chefers stöd, verkar det inte som om du klandras på något sätt. Vi är bara människor.

Jag försöker själv tänka på uttrycket: Vad gör det om hundra år?... Vad är det som är viktigt? Jo, att man har hälsan i behåll, att man får vara med sin familj och att man får sig mat på bordet. Kram!