Det känns verkligen som att Gulingen sjunger på sista versen. Snart 24000 rullade mil, vindruta sprucken på både tvären och längden och blankslitna sommardäck. Diskussionen har handlat om att sälja innan besiktning, i befintligt skick för en blygsam summa. Rutan går aldrig genom besiktningen, inte heller däcken och att investera i bådadera känns bortkastat. I morse tändes dessutom motorlampan med vad det kan innebära i billig eller snordyr åtgärd. Det skramlar skumt vänster fram när man svänger över ojämnt underlag och man väntar liksom bara på att något ska hända.
Frågan är då vad man ska byta till: dyrare och roligare eller billigare/förnuftigare och tråkigt? Jag vill ju så gärna ha en Guling dessutom vilket begränsar utbudet en hel del. Fördelen är dock att priset blir något lägre då gula bilar av någon anledning anses vara bland den svåraste färgen att sälja. Det kan inte jag förstå.
Har också svårt att förstå hur min Guling inte kan vara värd knappt femsiffrigt belopp, dess problem till trots! Det är ju min kära Guling!