Några från landskapet kommer in i lunchrummet och ser mina spretiga bokstäver. "Men städtjejen har ju rensat kylen, hade du inte namnat dina grejer?" (Engelska med indisk brytning)

Eftersom det proklamerats att rensningen skulle ske mellan tolv och två och jag äter vid halv tolv ansåg jag det inte nödvändigt att märka vare sig Finduslådan eller juiceförpackningen, och eftersom juicen stod kvar antog jag att rensningen ännu inte ägt rum. För att inte falskeligen anklaga någon av de fåtalet i landskapet företog jag lite detektivarbete för att hitta städtjejen. Jag ville ju bara veta. Ett telefonsamtal här, ett tips i korridoren där och så hittade jag henne, städtjejen jag alltid hejar på (till skillnad mot många andra som behandlar städpersonal som osynliga inventarier, fast å andra sidan hälsar jag ju inte på alla jag möter i korridoren, bara städpersonalen. Hm.)

I vilket fall erkände hon att hon slängt min lunch och blev olycklig när hon tagit fel på tiden. Hon och kollegan ville ersätta mig, men jag ville ju bara få klarhet så att jag inte skulle gå och misstro de i landskapet, och de i landskapet i sin tur inte tro att jag gick och misstänkte dom. 

Nu fick jag ju istället en liten promenad till lunchstället en bit bort och frossa i thaibuffé vilket faktiskt klår Findus, även om Ostschnitzeln är rätt god.

 

Men så sitter jag här framför datorn och städtjejen dyker upp med en påse, ber än en gång så mycket om ursäkt och skyndar iväg. Findus-lunch och efterrätt! Snyggt gjort men inte alls nödvändigt, nästan så att jag nu sitter här och skäms.

 

Men ååh vad gott med choklad!