Closure
Jag har varit uppe i Heaven 23 förut, men aldrig själva restaurangen. Därav öppnade sig en ny vy över staden Göteborg i sin regnfuktiga skrud.
Elene och hennes man Ronnie var fantastiskt goa människor och Ronnie påminde väldigt mycket om Jay, mosters nu också avlidne man. En riktig gentleman. Elene är också från Sverige, så hon och Rose-Marie hade lärt känna varandra vid någon förening för svenskar på Nordirland.
Att testa den nya skywalken mellan tornen var visst bara vissa gäster förunnade. Andra tornet ska delvis bli femstjärnigt och då kan inte kreti och pleti komma och gå hur som helst. Så när maten avnjutits färdigt åkte vi ner, knatade lite och så upp igen. I deras rum överlämnades så dokumentationen. Pappren. Handlingarna. Intygen. De där arken som bevisar att jag nu står som ägare till en vecka i en lägenhet vid Algarvekusten.
Heaven 23 överraskade inte bara med sin utsikt utan också maten som var mycket bättre än jag förväntat mig. Hög klass eftersträvades i både service och upplägg med allt från olika smöralternativ till de fyra sortens bröd, aptitretaren som var en consommé-någonting, till presentation av varje maträtt och en konnässör för vinerna. Eftersom det nu skulle vara så finfint var portionerna därefter, dvs minimala men riktigt, riktigt goda. Har aldrig smakat så mör kyckling som den (såklart) pyttelilla klubban intill filén.
Aptitretare, consommé av något slag som inte var genomskinlig som en comsommé ska vara, så därför kanske det inte ens var en consommé utan bara dålig hörsel hos undertecknad.
Förrätt: Kalvcarpaccio. Det som mer liknade glass var visst körvelcrème och kokt äggula. Och hette den inte kalv-nånting? Ah, där under var det ju något lövtunt. Och vad är det där med skum och fina restauranger? Fast det ska erkännas att det var vansinnigt gott!
Där ligger det, låret som föll sönder när man petade på det. Mmm! Men varför så minimalistiskt? Ska man betala nästan tretusen för en middag borde väl ett visst överflöd vara på sin plats? Eller nej det anses antagligen vulgärt i de fina matkretsarna. Skit samma, ge mig fem kycklingklubbor till, mera tryffelmos och fluffig sås, f'låt kycklingvelouté.
Efterrätt: "Jordgubbar & maränger, yourtglass, limekrokant" stod det i den lilla menyn som kyparen öppnade åt oss där den låg på bordet framför oss (lägg ner på bordet - öppna, kyparens guide till mentalt ögonhimlande Linda).
Det lät ju kanon då undertecknad föreställde sig något marängsviss-liknande berg att bestiga med skeden. Jag glömde ju bort var jag befann mig.
På sin höjd två sönderskurna jordgubbar i något gegg med glass och krunsch samt maränger man knappt märkte. Antar att det är tanken, att det ska vara subtila smaker eller nåt. Jag har nog sett på för många Masterchef, Top chef, Hells kitchen, Hela Sverige bakar och så vidare. Ja, det var väldigt gott men för lite såklart. Intressant halkskydd de hade i alla fall för glassen i form av en jordgubbssmakande gelatinfilm i botten.
På sin höjd två sönderskurna jordgubbar i något gegg med glass och krunsch samt maränger man knappt märkte. Antar att det är tanken, att det ska vara subtila smaker eller nåt. Jag har nog sett på för många Masterchef, Top chef, Hells kitchen, Hela Sverige bakar och så vidare. Ja, det var väldigt gott men för lite såklart. Intressant halkskydd de hade i alla fall för glassen i form av en jordgubbssmakande gelatinfilm i botten.
Att testa den nya skywalken mellan tornen var visst bara vissa gäster förunnade. Andra tornet ska delvis bli femstjärnigt och då kan inte kreti och pleti komma och gå hur som helst. Så när maten avnjutits färdigt åkte vi ner, knatade lite och så upp igen. I deras rum överlämnades så dokumentationen. Pappren. Handlingarna. Intygen. De där arken som bevisar att jag nu står som ägare till en vecka i en lägenhet vid Algarvekusten.Ronnie och Elene skulle korka upp en stor flaska champagne med McIvor, den irländske testamentsexekutorn som jag också varit i mycket kontakt med. I sju år har de hållit på med detta så jag mindes lite fel beträffande när hon dog. Sju år!
Med från min lägenhetsförening hade de papper för ännu ett registreringsbyte eller vad man nu kallar det. På grund av de otroligt omständiga reglerna i Portugal är ju inte vi de enda som haft utdragna ägarbyten, så föreningen har gjort något så man nu kan registrera lägenheten i Isle of Man istället. Eller något sådant, jag hängde inte riktigt med. Men grejen var i vilket fall att vid nästa ägarbyte, till exempel när vi ska sälja så kringgår man de portugisiska reglerna. Definitivt något vi ska titta närmare på.
Kommentarer
Trackback
