Det händer ju nätter att jag drömmer om grejer som får mig att gråta. Inte sådär vackert filmduksaktigt med långsamma tårar över släta kinder utan hysteriskt hulkande med tårar likt Niagarafallen. Dock får jag väl tacka min hjärna för att jag slipper snorkanonen i alla fall. Hur som helst har nog dessa tillfällen vad jag kan minnas bara handlat om någon av mina föräldrar, varsågod att tolka fritt av det. Men denna dröm var helt annorlunda.
En vän som kommit att betyda mycket för mig kom med en form av oanständigt förslag. I filmen är det en miljon dollar, här kom vi aldrig så långt som till beloppet och det hamnade ändå i skymundan för bakgrunden till förslaget. Upplösningen var oväntad och det var den som fick mig att vakna med tårarna rinnande där på madrassen intill Lilltjejen. När jag fumlade mig tillbaka till min egen säng var det tio minuter till väckningssignalen att ljuda. Vilken jäkla dröm!