Det är ju gott och väl att mina febersvängar går över nästan lika fort som de kommer. Kunde nästan känna hur kroppstemperaturen återgick till normalläge, knoppen klarnade och värken försvann. Så till morgonen efter var jag fit for fight att åka till jobbet, nyduschad och alert. Kliver ut genom dörren och ser att det har snöat. Shit.
Inser direkt att morgonen inte alls blir enligt planerna men gör ett försök ändå. Första försöket blir med lite fart vilket nästan placerar mig i grannens staket. Andra, tredje, fjärde och femte kom jag inte ens i närheten av att få fäste någonstans.
Vad göra? Tja, det var ju bara att backa tillbaka, stassa om och dra fram domkraften! Att byta däck på både Saabis och Gulingen klockan halv sju på morgonen antar jag man får räkna med när man inte bryr sig om att byta i tid. Uppfriskande var det i varje fall då det är synnerligen tillfredsställande att ta i så tårna krullar sig och känna motsträviga bultar ge upp. Att man legat svettmarinerad mindre än två dagar tidigare märktes ungefär lika mycket som bettmärket på Lilltjejens kind - nästan ingenting alls!