... på att Lilltjejen ska somna. Vi var alltså inte ute i skogen SÅ sent, det var bara inlägget som inte gick med på att publiceras där och då. Vi sket alltså i middag men tryckte i Lilltjejen en burk innan vi drog. Bråttom eftersom han hade sin fotbollsträning men fast beslutna att hitta den nyutlagda cachen som många andra gått bet på. Det fanns alltså en chans för FTF!
Omgivningarna kring nollpunkten var dock inte så passande för en pluttistjej så jag tog henne till jämnare mark medan pappa fick leta. Efter en stund dök ännu en cachare upp, hans tredje försök!
Till slut fick Johan ge upp medan den andre fortsatte leta. En nano i klippig skogsterräng, många erfarna cachares
misslyckanden och svårighetsgraden på 4,5 av 5 känns berättigad!

Det blev lunch och teamaktiviteter i stan idag med vår lilla grupp på jobbet. Först var det meningen att vi skulle käka på det nya posthotellet eller vad det nu heter. Det där stora som den excentriske norrmannen byggde och invigde under stort ståhej. Så tittade vi på menyn och såg lunchpriserna. I varje fall jag tycker det är fullkomligt barockt att betala 200 spänn för en dagens lunch, eller vad sägs om 155 spänn för köttbullar med potatismos och sås (billigaste varmrätten)? Som Stoffe sade, vad är dom köttbullarna gjorda av?? Och det löjliga är att de likt de flesta restauranger som ska vara märkvärdiga, har mikroskopiska portioner så man går därifrån med både tom plånbok och mage!
Nej, så vi bytte till Corazon invid Saluhallen där det var helt ok salladsbord och väldigt god kyckling som jag valde. Där fick vi också sitta och mysa i solen, skyddade från den lätt kyliga vinden. Nej, sommartoppar för tusen spänn och miniluncher för ett åkpass på Liseberg (om du tar kaffe på maten), det blir det den dagen jag vinner på lotto. Eller det vete tusan ändå, jag skulle nog finna det lika löjligt med en trehundrakronorslunch med tre miljoner på bankkontot. Om den fick avnjutas med personlig massör och ät-så-mycket-du-vill med efterrättsbuffe så kanske!
Vilka människor går då och äter sådana luncher? Är det bara de med feta representationskonton eller knösar som bara för att? Jag fattar det faktiskt inte. Men nu småsnarkas det varvat med karakteristiska nappsugarsmackanden.