Sitter på loftet och bloggar på det "gamla hederliga sättet". Det blir ju inte så ofta nuförtiden då datorn stationerat sig här uppe och appen (när den nu fungerar) finns att tillgå. Men det är onekligen smidigare och mer användarvänligt att hantera bilder via webbgränssnittet!

Jag förvånade nästan mig själv när jag tackade ja till inbjudan att komma upp till Landet med Lilltjejen idag. Johan måste ju vara grymt imponerad, eller så att jag fått rena snurren.
I vilket fall var det bara jag och Monica så det kändes anspråkslöst och tryggt. Åkte med en sväng upp till Stenungsund och överraskade Ingrid vilket alltid är lika uppskattat. Inte att jag kommer alltså utan barnbarnsbarnet förstås.
Gråbröderna har verkligen funnit sig till rätta nu och är till och med väldigt toleranta med Lilltjejen. Hon tycker ju mycket om att lägga kinden mot deras päls och då kan det också bli lite väl mycket på just lägga. Blir det för mycket för de fyrfota så går de bara iväg, alternativt springer när ivrig småtjej följer efter.

Hur som helst blev det i princip en heldag där uppe på Landet med en skön promenad ner till havet.
Svängde förbi Ole och Charlie på vägen tillbaka. Roligt att se hur "cool" hon är med djur, van som hon nu är att leva ihop med sådana. Nu var ju Charlies tennisbollar nästan mer intressanta än Charlie själv, men så har hon ju också träffat Charlie förut. Han å sin sida är så snäll med henne, inget ivrigt sniffande, hoppande eller skällande utan möjligtvis en liten slick eller två om hon kommer såpass nära.


Imorgon kommer Johan hem, förhoppningsvis i sådan tid att jag hinner iväg till mitt sista pass på Angered för säsongen. Som det ser ut nu kör jag Partille och Kållered onsdag och torsdag i sommar. Sedan avslutar jag Partille och hakar på Angered igen, men då på måndagar. Jag tyckte man blev rätt låst med en söndagsklass och dessutom blev det lite väl mycket med både onsdag och torsdag. Nu får vi dessutom en kväll i veckan där både jag och Johan inte har något inbokat förutom helgen som också lättar något. Sedan får vi se om inte Johan kan göra avkall på något också för att få mer tid med oss. Inte bara henne utan oss båda. Vi är ju båda väldigt måna om våra egna aktiviteter men det sker ju på bekostnad av familjens aktiviteter.
Det är ju trevligt om vi kan ägna den tid vi faktiskt har tillsammans åt annat än de praktiska hemmagöromålen som varken hinns eller orkas med när den ene är borta på sitt. Visserligen har det ju fungerat rätt bra eftersom vi som sagt är måna om att få göra våra aktiviteter. Vi är ju rätt nöjda med tillvaron eftersom vi mår bra av detta. Men vi är ju som sagt en familj också, något vi nog både kan och bör träna på lite mera.

(Utflykt med mamma och pappa samtidigt? Inte idag heller!)